frokenlejon

Tack My

Visst är det så att man måste våga och jag försöker verkligen, försöker verkligen men det är så jäkla svårt och så kommer tankarna och osäkerheten smygande hela tiden om hur han säger saker hur han betonar hur han inte säger saker. Vill ju känna mig stark och inte så svag. Blir än mer tydligt att jag har så dålig självkänsla nu när jag träffar R, vet ju ingenting, är osäker på alla känslor och tankar och alla signaler från mig och från honom.
Vill bara gråta hela tiden när jag egentligen borde vilja skratta. Borde kanske vara glad över tårarna som så sällan infinner sig men inte just nu, vill inte vara ledsen just nu. Det är precis som att bara för att jag öppnat mina stängda portar lite på glänt för honom och faktiskt känt mig lite förälskad så trycker alla ledsamhetskänslor på med full kraft och tar över. För vill bara gråta i hans armar hela tiden, hela tiden.