söndagsrapport

Velade fram och tillbaka flera gånger om jag skulle eller inte skulle köra till R. Hade bestämt mig för inte och begav mig ut på en cykeltur i regnet och sen lunch +film. Men mitt i filmen kände jag bara att jag var tvungen att köra till honom. Sagt och gjort bytte om i all hast och in i bilen och körde 7 mil med en förhoppning att han skulle vara hemma och ffa att han skulle bli glad. Överraskad blev han iaf men glad vet jag inte. Jo, alltså han sa att han blev det men inte en gång att jag kände det. Kände mig ivägen och att jag störde hans planering för dagen. Han var antingen trött eller stressig och stimmade runt och drog i saker. Visst förstår jag att han var trött efter att ha jobbat natt även om han sovit 8 h efteråt och att han inte hade i sin planering att jag skulle komma, men ändå.

Stämningen var väl kanske inte på topp precis och jag kände att jag återigen tappade lite hopp och ångrade att jag körde dit. Vi är kanske för olika och jag som lovat mig själv att vara öppen och prata om hur jag känner och hellre skrämma bort någon med min öppenhet än att det inte fungerar ffa för mig själv pga min inåtvändhet kände hur jag blev tystare och tystare. Han frågade vad jag tänkte på och hade så mkt att säga trodde jag tills jag öppnade munnen och alla, precis alla tankar och känslor försvann och jag fick inte ur mig nått vettigt alls.

Total jätteångest, frustration och ledsamhet när jag körde därifrån men hade bestämt mig för att fixa det ändå, låta känslorna kännas och inte trycka undan dem med mat. Men ångesten tog över och jag kunde knappt andas så körde inom godisaffär och mcdonalds och tryckte i mig allt, mådde så illa men ledsamheten och ångesten försvann, ja ångesten bara för en stund för när jag kom hem och tryckt i mig resten av godiset var den tillbaka med full styrka och med lysande dioder raka vägen till toaletten.

Så nu ligger jag här i min säng, ensam med en bullrande svullen mage och äcklig smak i munnen utan att nått har blivit bättre egentligen, känner mig sorgsen och tom förutom då att jag känner mig glad över att jag trol inte gått upp nått av maten idag (suck).
Vill inte mer VILL INTE MER!!!!


Kommentarer
Postat av: matilda

Hej!

Jag tänkte bara skriva att jag läst din blogg ganska länge och att du inte är ensam. Fast det vet du ju. Jag önskar att jag också vågade satsa på att bli frisk.



Många kramar och lycka till!

2010-08-16 @ 14:35:49
URL: http://finnsdetenplatsformig.blogg.se/
Postat av: My

Joooo, det vill du. Det bara inte känns så just nu...



KRAMAR!

2010-08-16 @ 18:19:31
URL: http://tankarimy.blogspot.com
Postat av: Fia

Fortsätt kämpa massa!

Kram<3

2010-08-16 @ 20:25:01
URL: http://vagentillfriheten.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0