frokenlejon

Haft en sån produktiv dag som jag nu bara spolat ner i toaletten, bokstavligen.
Varit ute och plockat svamp, härliga kantareller och svulstiga karl-johan. Hade tinat kycklinglår och skulle köra för att handla rotgrönsaker och chèvre att ha till det och fick av någon jävla anledning för mig att det skulle vara bra att köpa hem ingredienserna till kladdkaka (se gårdagen......:( ).
Smällde ihop en smet när jag kom hem och in i ugnen, fortfarande utan att att förstå varför jag tyckte det skulle vara en sådan bra idé. Ignorerade alla tecken på varning. Slickade skålen grundligt och kände mig ganska nöjd med det. Det räckte liksom så. Inte ens sugen på kakan bara den msk smet som blev över. Gjorde underbart god middag med ugnsgrillade kycklinglår, rostade rotgrönsaker, chèvre och smörstekta svampar. Var så makalöst gott och blev så glad och nöjd efter maten.
Tänk tänk tänk om jag bara stoppat där.
Fan också. Skulle bara smaka lite av kladdkakan som jag nästan bestämt mig för att slänga även om det bar mig emot. Men nä, total hets på heeeela jävla kladdkakan med grädde och björnbär. Inte en tugga av det var gott, jo förresten björnbären var goda. Hejdade mig efter halva men kunde efter några minuter inte låta bli utan hela blev uppäten på kort tid.
Skulle inte spy, skulle verkligen itne spy. Jag är bättre än så, jag är starkare än så. Jag får stå mitt kast. Aldrig mer, aldrig mer.... bara en gång... måste spy nu.
Fan i helvetes jävla skit. Står lutad över toan och ser att allt annat än kladdkakan kommer upp. Det enda jag vill få upp. Min fina goda middag vill jag ju ska vara kvar och ge mig den näring jag faktiskt behöver. Känner hur klumpen av äcklig kaka tynger min mage men vägrar kräkas mer.
Jag lyckas inte ens med det att fullfölja en uppkastning.

Tårarna rinner av sorg och förakt. Har ont i halsen och känner av vätskebristen.
Mår illa, mår så jävla illa över hela mig själv.