frokenlejon

Åh tack alla underbart gulliga människor för era kloka och stöttande ord, de värmer ända in i själen och jag får ett tillfälle att le.Tack!

Är en mycket bättre dag idag, så glad att jag trots allt sa vad jag tyckte till min chef och att jag även sen pratade med mina arbetskamrater. Och vet ni, idag har det inte varit konstigt alls på jobb. Ingen har varit sur för det jag sa snarare verkar alla glada och positiva. Det funkar faktiskt, hur jobbigt och frustrerande det än känns i stunden så funkar det faktiskt att vara öppen och inte rädd för att ta upp saker. Så skönt...

Sen till ett lite mindre jobbigt dilemma, faktiskt ett ganska trevligt dilemma. Har ju pratat om killen Anders i Kalmar som jag bestämt mig för att inte träffa mer och det står jag ännu mer fast vid nu efter att ha pratat lite mer med honom. Han slutar inte prata..... och det han säger är inget som intresserar mig, tyvär.
Men iaf så är det så att min arbetskamrat har pratat om en kompis till henne som är singel och som skulle vilja ses men jag har inte velat det så länge som jag inte visste ang Anders, men nu har han iaf få mitt nummer så får vi se om han vågar ringa annars får jag väl ringa honom.
Sen kommer vi få till det lilla dilemmat, idag kom en körkompis och började prata om en kompis till henne som tydligen är supertrevlig och singel och hon undrade om jag ville träffa honom?
Klart jag vill!! Men hur gör man för att klara av att träffa två män och hålla ett öppet sinne till båda två. Känslor är svårt nog ändå.
En sak i tagen, jag vill ha en sak i taget och ffa när det gäller att träffa en man.
Superkul att någon är nyfiken på mig men vet inte rikitgt hur jag ska göra.

(och så kan jag givetvis inte låta bli att bli vansinnigt kroppsmedveten och äcklas över min sladdriga kropp, men skit i det, försöker vända det till motivation till träning istället)