Rädd
Tack Grete för din kommentar, skönt att höra att man inte är själv om att inte alltid stå upp för den man är. Försöker precis som du att inte tacka ja direkt utan återkomma när jag fått känna efter lite. Men det är precis som att jag kräver av mig själv att jag ska vara mer social än vad jag egentligen är och tycker då att det är klart att jag ska hänga på det blir säkert kul men sen när det börjar närma sig så kommer ångesten smygande och jag ångrar mitt beslut. Vet inte hur många gånger jag tackat ja till saker för att sedan ångra mig dan innan och har någon dålig ursäkt för att slippa. Eller så handlar det återigen om min dåliga självkänsla, att jag inte har koll på vem jag är och vad jag vill.
Jag tror att vi alla låter inbyggd ilska gå ut över de vi vågar visa våra känslor för - i mitt fall är det barnen och maken som blir orättvist behandlade. En gång satt jag och barnen samt en väninna till mig och tittade på en film. HOn fattade ingenting av handlingen, utan avbröt hela tiden med frågor som "varför gör han så?", "vem är det där nu igen?". Jag blev mer och mer irriterad, men svalde det förstås. Så frågade plötsligt min son "är det där han som varit borta så länge?" och jag bara skriker nåt om att "jag blir galen på att jag måste förklara allting för dig" - stackars min lille son! Men jag drog iväg honom till en annat rum och förklarade, och sen var allt bra igen!
Och vet du, din hund har redan glömt allt!!!
Kram!
Hej, vet du en sak?
Det är väldigt viktigt att lyssna på sig själv och inte dömma sig själv efteråt.
Det är ok. Du måste inte följa med och vara socoal jämt. Inte om du itne vill. Det viktigaste är vad DU vill, inte någon annan.
Det är ok att att säga ja för att sedan ångra sig, men som du själv skriver, försök då att inte svara ja meden gång utan be att få återkomma, fast jagär ikadan, jag skrikeralltid JA VAD KUL och sen kommer jag på att fasen nej jag orkar inte jag vll inte alls.Men om det r bra kompisar så förstår de, och är de inte det så skit samma :)
