frokenlejon

Blev bjuden på en midsommarfest idag!!! Jippie!! Samma ångest varje år vid nyår och midsommar. Även om jag har vänner och några nära sådana så har jag aldrig varit en självklar gäst när det gäller att fira dessa högtiderna. Har försökt få hit dem vid tillfällen men då har de redan varit uppbokade. Det var bra när jag jobbade skift, då kunde jag ta de passen om jag inte var bjuden någonstans.
Varje år tänker jag att jag vill inte utstå förödmjukelsen att säga att jag inte är bjuden någonstans utan jag planerar att fly fältet och gömma mig uppe i skogen med vovven hela kvällen. Så patetiskt egentligen.

Rädd för denna veckan som gått, haft lite väl mycket jobbiga tankar och beteende. Så jäkla rädd att hamna i utbrändhetens klor igen. Känner så väl igen känslan av att inte orka/vilja gå upp ur sängen, inte vilja träffa folk, inte vilja gå till jobbet. På kvällarna gör jag upp stora planer på hur jag ska ta tag i mitt liv, ringa min läkare, ta upp kontakten med min sjukgymnast etc men så kommer morgonen och så är allt det jag skulle säga som bortblåst och jag kan inte motivera till varför jag skulle behöva hjälp, vet inte hur jag ska uttrycka mig. Skirver ner allt på kvällen och förkastar det på morgonen, jeg överdriver nog, just nu känns det ju inte så.....