Anders

Pratat med sd-killen idag(han heter Anders). Han skulle ringt igår men glömde bort tiden, ingen big deal försöker jag intala mig själv (även om jag tycker det är nonchalant att inte ens skicka ett sms..) inget att gräva ner sig i, så ha ringde idag istället. Och bara jag hörde hans röst, go göteborgska, så blev jag glad.
Vi pratade en massa, mest han och om honom, men det är väl lite så de flesta killar är. Han tränar mycket, gillar att laga mat och verkar vara väldigt sund. Var tvungen att fråga om han inte hade någon last (med glimten i ögat)? Hans svar var att det var inte hans stil att röka, dricka eller äta en massa skit och bli tjock och fet och tycka synd om sig själv!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Oj, vad jobbigt det blev nu. Så frågar han mig: Anser du dig leva ett sunt liv? ................Vad ska jag säga??? Fick hasplat ur mig något om att jag har en sund grundsyn men att jag för några år sedan gick in i väggen och att jag då ffa jobbat med att släppa prestationer och försöka bara vara. Därav har lugna skogspromenader gått före gymbesök och joggingrundor och att min motivation till träning inte kommit tillbaka ffa inte sen jag börjat jobba heltid igen. Hans respons till det var att inte kommentera utbrändheten utan bara säga att han ser till att ta sig tid till både och, både lugn och ro i skogen och träningspass. Någon gång säger han också att den tjej han skall träffa måste ha en sund inställning och leva sunt.
Kände att jag inte hade så mycket mer att säga sen,blev nog lite stum och vi avslutade samtalet efter en liten stund.

Åhhhh, vad jobbigt. Jag är ju den personen. Jag äter en massa skit, blir tjock och fet och sitter och tycker synd o mig själv. Ska jag avsluta det här redan nu? Innan det ens har börjat?
Innanför mitt tjocka skal så finns ju en sund tjej som älskar att träna och äta gott, hon har bara gömt sig den senaste tiden. Hon hittar inte riktigt vägen ut och hon finner inte lusten och motivationen längre som hon gjort förr.

Å ena sidan så vill jag skydda mig själv genom att avsluta kontakten, fast å andra sidan så vill jag träffa en man som honom som kan inspirera och puscha mig i rätt riktning. Jag vill ju helst inte träffa någon som är sådan som jag själv är just nu. En soffpotatis utan ork, lust eller glädje.

Ska verkligen försöka ta tag i att städa imorgon och sedan börjar min semester nästa vecka och då brukar jag komma igång med träningen igen ordentligt. Känns som om jag nästan vågar tro lite på mig själv.

Kommentarer
Postat av: Bullen

Angående den sista meningen i ditt inlägg, så kolla bilden i mitt senaste inlägg!



Och jag tycker verkligen inte att du ska ge upp killen redan nu! Om du har en sund grundsyn, som du säger, så kanske han kan vara den kicken du behöver för att hitta tillbaka?



Så var det för mig iallafall, när jag träffade min Rufs. Jag hade viljan att må bra igen, men saknade motivationen, och han hjälpte mig på vägen liksom. det gjorde han genom att bara tycka om mig, det var ingen "uttalad hjälp", utan det bara blev så naturligt. Kärlek kan göra underverk!



Och oroa dig inte för mig; jag kommer också att se till att jag håller det löftet ;)

2009-07-16 @ 00:24:10
URL: http://www.bullenstankar.blogspot.com
Postat av: Tokerina

Jag kan känna likadant. Man vill skydda sig själv men samtidigt vill man träffa någon.

Men å andra sidan är jag rädd om jag träffar någon kommer jag ännu mer vilja gå ner i vikt för att se bra ut...



Men se till att du mår bra. Det är viktigast. Och sedan får man försöka utmana sig själv så mycket man kan.



Styrkekram

2009-07-16 @ 09:47:39
URL: http://tokerina.blogspot.com/
Postat av: Pee

Hej!

Vet du vad? För ditt eget bästa tror jag inte att du skall försöka ge dig in i någon relation just nu.

Läser man i din blogg så känns det lite som att du inte mår så bra just nu.

Vad jag tror du behöver är lite hjälp, hjälp att hitta tillbaka till dig själv igen och lite hjälp på vägen att komma ur den depression det känns som att du är påväg in i.

Att söka efter en man när man inte mår bra är lite som att fly undan det svåra, tror jag. Jag har själv gjort så många ggr, jag har trott att bara jag träffar ngn så... och det slutar aldrig bra.

Jag tror att om du ger dig själv lite VÄRDEFULL tid, tar hand om dig och återigen blir den där tjejjen du innerst inne känner att du är, så kommer du sedan träffa någon, som du skrev så mådde du nästan bara dåligt av att prata med den där killen och hur skulle det kännas att försöka gå in i något när du inte för tillfället är kapabel till att faktiskt vara ärlig mot och älska dig själv?

Jag vet att det är en klyscha men för att kunna ge och ta i ett förhålande och kunna låta sig älskas helt och fullt, måste man först och främst ha respekt och kärlek till sig själv, annars ger man inte sig själv, killen och förhållandet den chansen som behövs.



Jag hoppas du tar detta på rätt sätt, jag menar verkligen bara väl.



Stor kram.

2009-07-16 @ 14:45:26
URL: http://a-dirty-pretty-thing.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0