Omtumlande dag
Inget på denna dag har blivit som jag trodde det skulle bli.
Min plan var att träffa S, T och hennes pv och käka något gott , därefter se Harry Potter och sen om jag orkade skulle jag träffa en söt kille som ville ses. Kändes som en bra början på semestern. Speciellt nu sedan jag och T bestämt oss för att ställa in vår cykelsemester då det ska bli riktigt skitväder. Nåväl...
Först ringer S som jag skulle se Harry Potter med och säger att hon inte kan följa med och äta innan. Ok, ska ändå gå med T och hennes pojkvän, vill ju fira att semestern har börjat. Sen får jag ett sms att T är sjuk och mår skit. Så ingen middag innan, ok tänker jag ringer en söt kille och frågar om han vill ta en fika, nope han kan inte, alla jag försöker få tag på bara för att prata lite är upptagna mestadels med att grilla eller festa. Finner mig själv ensam i stan och väntandes på att S ska komma så att vi äntligen får se Harry Potter.
Visst, hade kanske lite väl höga förväntningar på den men jag blev faktiskt besviken. Den var inte dålig, de roliga bitarna var suveräna men de mörka och känslosamma bitarna var så dåliga och slätstrukna. Var varmt som i en bastu i biosalongen och killen bredvid mig satt och skakade på sitt ena ben genom hela filmen till och från, sa till slut ifrån. Blev ju tokig av vibrationen. Sa även till om värmen och att där inte fanns någon luft i salongen men fick till svar att det var för dyrt med ac därför var det inget hon kunde göra åt saken. Suck..
Och just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen med mig själv, innan idag kände jag mig stundtals faktiskt både självsäker och vacker och gick med huvudet högt. Inte så mycket nu.....
Ska jag/kommer jag städa imorgon? träna imorgon och på semestern? träffa/ha kontakt med söt kille eller Anders under semestern? äta bra och gott? söka hjälp för vadå? överleva semestern?
Men dagen känns ändå rätt ok, fått pratat lite med både söta killen och Anders som hastigast så jag känner ändå att jag lever och existerar. Och så känns kroppen ganska ok, har inte ätit så mycket idag
Min plan var att träffa S, T och hennes pv och käka något gott , därefter se Harry Potter och sen om jag orkade skulle jag träffa en söt kille som ville ses. Kändes som en bra början på semestern. Speciellt nu sedan jag och T bestämt oss för att ställa in vår cykelsemester då det ska bli riktigt skitväder. Nåväl...
Först ringer S som jag skulle se Harry Potter med och säger att hon inte kan följa med och äta innan. Ok, ska ändå gå med T och hennes pojkvän, vill ju fira att semestern har börjat. Sen får jag ett sms att T är sjuk och mår skit. Så ingen middag innan, ok tänker jag ringer en söt kille och frågar om han vill ta en fika, nope han kan inte, alla jag försöker få tag på bara för att prata lite är upptagna mestadels med att grilla eller festa. Finner mig själv ensam i stan och väntandes på att S ska komma så att vi äntligen får se Harry Potter.
Visst, hade kanske lite väl höga förväntningar på den men jag blev faktiskt besviken. Den var inte dålig, de roliga bitarna var suveräna men de mörka och känslosamma bitarna var så dåliga och slätstrukna. Var varmt som i en bastu i biosalongen och killen bredvid mig satt och skakade på sitt ena ben genom hela filmen till och från, sa till slut ifrån. Blev ju tokig av vibrationen. Sa även till om värmen och att där inte fanns någon luft i salongen men fick till svar att det var för dyrt med ac därför var det inget hon kunde göra åt saken. Suck..
Och just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen med mig själv, innan idag kände jag mig stundtals faktiskt både självsäker och vacker och gick med huvudet högt. Inte så mycket nu.....
Ska jag/kommer jag städa imorgon? träna imorgon och på semestern? träffa/ha kontakt med söt kille eller Anders under semestern? äta bra och gott? söka hjälp för vadå? överleva semestern?
Men dagen känns ändå rätt ok, fått pratat lite med både söta killen och Anders som hastigast så jag känner ändå att jag lever och existerar. Och så känns kroppen ganska ok, har inte ätit så mycket idag
Kommentarer
Postat av: Bullen
Dåliga dagar har man alltid... Och det är ju inte ditt fel att folket blev sjuka och ställde in... Inte heller att det var varmt i biosalongen eller att den jobbiga killen skakade på benet...
Försök fokusera på det positiva du kände istället, när du gick med huvudet högt som du säger - sådant är guld värt!
Trackback
