frokenlejon

Ang gårdagens inlägg om att jag ska sätta fart på min kropp så har jag ju en liten röst som viskar och retas: Jippie, nu ska det bantas, inte äta nått, fan jag kommer aldrig lyckas gå ner i vikt, lika bra jag hetsar istället, nej jag ska inte äta alls, jag ska bli smal smal smal för det är enda chansen att Anders kommer gilla mig.
Det är egentligen inte klokt vad ens hjärna kan spela en spratt. Vet ju att det är nonsens jag hör inom mig men ändå är det så trovärdigt. Men har inga planer på att, om jag får citera Malin och Pee, låta den lille räven ta över. Vill gå ner i vikt och bli fastare så att jag vågar vara på stranden utan ångest tex, men vet ju att jag inte kan göra det om jag lyssnar på äs-räven. Och mår jag bra i kroppen mår jag bättre i själen och då kan jag träffa Anders med självsäkerhet istället för att ojja mig över hur jag ser ut.

Man känner sig ibland schitzofren med alla dessa röster, konversationer och bråk som hörs i skallen och som man ska ta ställning till.