Duktig?
Nej, svarar jag jag är inte duktig, jag måste, jag har inget val. Alternativet är inte bra och så har jag ju en hund som måste rastas.
Jag kan visst känna mig duktig ibland när jag tränar, men det är när jag tränar av lust och inte för att kompensera för överätning/hets eller för att undvika att kräkas.
Så idag har jag ingen känsla av duktighet och kan inte ta till mig att T säger så. För medans jag går känner jag hela tiden min överfulla mage och illamåendet. Är rädd att jag ska bli tvungen att kräkas på vägen eller ännu värre bli tvungen att sätta mig och göra 2'an. Har ju inget papper med mig.
Så går på så fort jag kan med stumma ben och guppande mage och hoppas att jag inte ska kräkas när jag kommer hem. Hoppas att illamåendet ska lägga sig så att jag kan göra lite situps.
Åh, vad jag känner igen den känslan.
Hoppas du mår bättre idag!
Kramar Tokerina
Jo jag förstår precis vad du menar med att men identifierar sig med sin sjukdom.
Jag vet bara inte hur man gör för att inte göra det, inte för att jag direkt identifierar mig som en ÄS längre men jag vet ändå inte hur man gör för att inte göra det.
Jag har visserligen bestämt mig nu för att inte hålla åp och grubbla över det här med vikten hit och dit längre, istället för att missnöjt klämma på en liten fläskbit på magen skall jag fokusera på det som jag gillar med mig själv istället.
Då kommer jag nog gilla den lilla fläskbiten med, tids nog.
Hoppas du gör det med :)
(eh, dina fläskbitar då hihi)
Jag känner ofta att jag är duktig när jag INTE tränar! När jag väljer att ta en vilodag!
