frokenlejon

Min älskade är återigen iväg på en långresa och det är väldigt tomt i mitt liv. Visst jag har det bra ändå, myser med kisarna, får läst lite och bara vara själv men vill ju hellre dela allt med honom. Särskilt en dag som idag när solen skiner och jag såg en massa människor som hade picknick och grillade vid sjön när jag tog en promenad. Det vill ju jag också göra, idag.
Om en vecka kommer han hem och sen är det slut med långresorna vilket ska bli så skönt.

Höll på att förstöra allt för oss i torsdags kväll, kvällen innan han skulle åka. Hade hela dagen känt mig så tjock och spätt på känslan med att äta en massa mackor, söt yoghurt och söta flingor, därtill hade jag mens och magen hade varit kass hela dagen plus att jag hade ett par byxor som dagen till ära spände åt. Hade panikkänslor över mig kropp och när han ville gosa och kela på kvällen kände jag hur jag bara ville springa därifrån. Han märkte givetvis av det och frågade vad som stod på. Han blev såklart jättesårad över att jag inte ville vara nära honom. Skämdes som en hund när jag försökte förklara och hörde hur patetiskt det lät när jag beklagade mig över mig kropp. Vi fick iaf pratat en del om det och han försökte få mig att förstå hur mkt han älskar mig och min kropp. Tror på honom men det är svårt att slappna av och låta någon komma nära när man bara känner förakt för sin egen kropp. Det lättade iaf av att prata och vi fick det riktigt mysigt efteråt. Kan dock inte riktigt bli av med känslan av dåligt samvete för att jag nästan förstörde de sista timmarna vi hade ihop innan han skulle iväg.

Känns fortfarande jobbigt med min kropp men försöker inte låta det äta upp mig. Har bara ingen ork eller lust att ta tag i mitt ätande. Inte så att jag hetsar eller så men jag äter helt klart för mkt. Ska dock återigen försöka låta bli att äta så många mackor på jobb hur mkt det än lockar.