Bättre, men bra?

Ingen särskild sorg idag faktiskt, inte så mkt känslor alls faktiskt, trodde det skulle kännas konstigt att träffa min psykolog för sista gången(förhoppningsvis) eller lite sorgligt iaf. Ingen människa har någonsin vetat så mkt om mig och stöttat mig så mkt. Hon har aldrig svikit från min sida. Önskar att jag träffat henne mkt tidigare så hade jag kanske sluppit alla dessa turer in och ut inom psykvården med alla dessa olika terapeuter och läkare.
Kunde tom prata om en hel del positiva saker idag, saker som blivit bättre och bra. Det var nästan det läskigaste av allt, rädd att det ska slå tillbaka på mig och att det bara är lögner. Om jag säger att saker är bra, om jag yttrar de orden så kanske det försvinner och det gör att jag inte vet vad som är sant. Är det sant att jag verkligen mår bättre? Jo bättre kan jag säga men bra vågar jag inte. Undrar om jag någonsin kommer kunna säga det eller ens känna det?

Kommentarer
Postat av: Anni

Å vad jag känner igen det. Terapeuterna brukar kalla det magiska tankar. Att det skall slå tillbaka på en om man vågar säga eller ens tänka att något är bra. Men det finns ju ingen logik i det.
Hade ni ett bra sista samtal. Blev hon glad över blomman?
Kram

2012-10-17 @ 17:55:55
URL: http://www.anniahven.blogg.se
Postat av: Helle

Känner också igen mig. Det är skrämmande att tillkännage att någonting är bra på riktigt.

Kram

2012-10-18 @ 09:38:38
URL: http://helleshorna.blogspot.se/
Postat av: Osynliga bekännelser

Avsked kan vara kluriga ibland.

2012-10-18 @ 13:48:45
URL: http://www.osynligabekannelser.blogspot.com
Postat av: A

MOdigt av dig att avsluta! FÖr mig känns just nu samtalen som veckans trygga punkt!
Kram!

2012-10-23 @ 23:41:22
URL: http://annmi.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0