Gör jag något dumt? snälla hjälp mig!!
Är å ena sidan stressad över att göra det å andra sidan stressad över att inte göra det då jag faktiskt ändå känner viss press från min psykolog och kanske även från min läkare (fast det vet jag eg inte, mer en känsla). Får uppmaningar om att man ska leva livet och inte bara låta det gå en förbi. Håller med i det men måste jag leva livet nu?
Känner mig så rådvill och det blev inte bättre när jag såg att arbetet jag blev erbjuden nu är ute på annons och måste i så fall skicka in mina papper igen innan 31/10. Men innan dess måste jag ha koll på lite boende och givetvis har jag hittat ett som verkar kunna vara perfekt. Skit också.... så dubbelt. Skickat en massa meil både på hus att hyra och till släktingar i området.
Min psykolog kommer med förslag om vad jag ska kunna göra som tex biståndsarbete så det har jag kollat upp och dessutom frågade hon mig i måndags om jag bestämt nått om flytt!!!!! Känner mig så pressad.
Givetvis är hon sjuk nu så därför har hon inte svarat på meilet men det innebär också att jag inte får träffa henne imorn :( ska ju dock träffa läkaren iaf.
Önskar bara att jag kunde säga att nej jag måste ta denna tid till återhämtning och faktiskt må bättre och att jag inte får lov att ta några beslut just nu då det kan påverka mig negativt både nu och i framtiden. Skulle önska att någon annan sa det till mig, att jag inte får lov, inte bara att jag inte bör utan att jag inte får.
Hmm... låter inte bra det här att du känner dig pressad. I detta läget måste du gå tillbaka till dig själv, andas djupt och fundera på vad DU verkligen vill.
Som känslosam person är det lätt att ta åt sig andra människors förväntningar och försöka göra allt för att bekräfta den bilden. Om du förstår hur jag menar.
Men DU måste ingenting som inte DU vill. Det är ditt liv. Så bry dig nu inte om att jag skriver att jag ändå tycker att det verkar lite spännande med flytt osv. Men gör ingenting förhastat. Det är du som har makten, ingen annan.
Kramar Jenny
Svårt att råda. Spontant skulle jag säga att en flytt vore allt för mycket för dig just nu och att du gör rätt i att använda den här tiden för återhämtning. Men det är ju du som måste bestämma vad det är du vill. Och det är svårt! Om du går tillbaka till när du tackade nej till tjänsten, hur kändes det just då? Om den starkaste känslan var lättnad så skulle jag tro att du egentligen inte vill flytta. Alternativt att du inte orkar just nu, vilket också är något du måste ta hänsyn till. Vet inte om jag gjorde något lättare nu... Jag vill i alla fall säga att du HAR rätt till vila och om det är det du känner att du behöver så gör du helt rätt avvakta med nytt jobb.
Kram!
Det är svårt att råda dig till hur du ska göra, för när man inte själv vet vad man vill hur ska man då kunna bestämma vad man vill? Samtidigt kanske det är bra om du tar ett beslut, att "just nu bestämmer jag mig för att göra så här och så får vi se hur det blir". Kanske kan det bli en lättnad i och med att man tar själva beslutet. Jag vet dessvärre att det inte är så lätt som jag kanske får det att låta :(
Kramar!
