Hur kan man vara så totalt tom och känslokall?
Å ena sidan så känner jag att jag överdriver allt egentligen, jag har egentligen inget att gnälla om. Det är så här livet är helt enkelt, jag får rycka upp mig och inte tycka så synd om mig själv ochsluta vara så fast i mina tankar och beteende.
Fast å andra sidan så inser jag att nått inte står rätt till när jag som idag är med om att försöka få liv i en man som jobbar hos oss ibland som fick hjärtstillestånd. Jag gav konstgjord andning i misnt 10 minuter innan ambulansen kom. Jag kände och känner absolut ingenting inför all dramatik som utspelade sig i em, inte ens efter att jag fick reda på att han inte överlevt så känns det nått.
Visst tar jag varje ursäkt jag kan få till att äta och kräkas men det kändes totalt onödigt idag för jag kände verkligen ingenting.
Hur kan man vara så totalt tom och känslokall?
Fast å andra sidan så inser jag att nått inte står rätt till när jag som idag är med om att försöka få liv i en man som jobbar hos oss ibland som fick hjärtstillestånd. Jag gav konstgjord andning i misnt 10 minuter innan ambulansen kom. Jag kände och känner absolut ingenting inför all dramatik som utspelade sig i em, inte ens efter att jag fick reda på att han inte överlevt så känns det nått.
Visst tar jag varje ursäkt jag kan få till att äta och kräkas men det kändes totalt onödigt idag för jag kände verkligen ingenting.
Hur kan man vara så totalt tom och känslokall?
Kommentarer
Postat av: S
Usch ja, sånt är jobbigt. Men är man deprimerad kan det bli så, man orkar inte känna, har inte kraft nog till det, och ibland kanske att man stänger av för att inte översvämmas av negativa känslor. Döm dig inte för hårt för det. Även om jag vet hur lätt det är, och just den där ständiga tvekan, beklagar jag mig för ingenting eller har jag stora problem. Svårt.
Trackback
