frokenlejon

Nää, jag vill inte mer.
Är så vansinnigt trött på att inte kunna somna på kvällarna utan det bara stimma rundor i huvudet med tankar, känslor och oro ang jobb. Har inte sovit utan stilnoct många nätter de senaste veckorna. Orkar inte mer.
Älskar verkligen mitt jobb men kan inte vara kvar där jag är. Min chef och hennes beteende tar långsamt men säkert död på mina kunskaper och mitt självförtroende.
Va fan om jag ändå nu skulle bli kass med nått igen som gör att jag inte kan söka annat jobb så kunde det väl lika bra vara nått som tog slut på mig helt istället för att det bara gör mig handikappad i mitt jobb och beroende av en fast anställning.
Och trots att jag vet att hennes sätt att vara ffa som chef inte är ok utan snarare vedervärdigt så kan jag ändå inte låta bli att ha en liten röst inom mig som säger att jag är likadan och att jag inte är värd bättre och att allt är mitt eget fel. Japp, så lyckas min självkänsla få sig en ordentlig törn också.

Var på min första vovvepromenad idag utan Douglas. Hade lånat grannens hund. Det var jätteskönt att röra på kroppen men det gjorde mig också så ledsen och sorgsen och jag saknade Douglas jättemycket. En massa gamla minnen dök upp och jag kunde se honom springa där framför mig. Jobbigt men ändå lite skönt att få känna nått annat än bara ilska och trötthet.

Just nu känner jag mig bara trött, så ofantligt trött och hoppas på att kunna somna utan stilnoct ikväl. Ska göra allt jag kan för att slippa, måste bara stänga av huvudet först.
natti natti