psykologmöte
Han var faktiskt riktigt angenäm, psykologen alltså. Han var lugn och det kändes som han tog mig på allvar trots att jag hela tiden kände att jag ifrågasatte vad jag själv sa inom mig. Sa jag nu rätt, är det sanningen, överdriver jag, underdriver jag? Men som sagt han verkar bra, lite svår att förstå ibland då han är utländsk men ändå helt ok. Ska dit igen om 2 veckor och sedan ska vi ses varje vecka.
Men givetvis kom frågan upp om jag ville må bra och om jag hade viljan att jobba mot det. Och jag sa som det var att jag vet inte, jag hoppas det men jag vet inte för jag har ingen vilja eller gaist för något som det är just nu.
Och visst tänker jag att antideppen kan vara anledningen till att jag känner mig avstängd men å andra sidan så har jag kännt så här tidigare också även utan antidepp.
Vet inte, ska till psykiatriken nästa vecka så får väl prata med henne om det.
Men givetvis kom frågan upp om jag ville må bra och om jag hade viljan att jobba mot det. Och jag sa som det var att jag vet inte, jag hoppas det men jag vet inte för jag har ingen vilja eller gaist för något som det är just nu.
Och visst tänker jag att antideppen kan vara anledningen till att jag känner mig avstängd men å andra sidan så har jag kännt så här tidigare också även utan antidepp.
Vet inte, ska till psykiatriken nästa vecka så får väl prata med henne om det.
Kommentarer
Postat av: Lissie
Psykologer är ibland ett släkte för sig... Men det är skönt om man träffar någon som man verkligen känner förtroende för. Det är guld värt! Kram
Postat av: Lillamy
Jättebra att första mötet med psykologen kändes positivt. Det är så himlans viktigt! / Lillamy!
Postat av: Pee
HEJ! :D
Vad skönt att se att du faktiskt orkat med att ta tag i dig själv och söka hjälp, ett jättestort steg!
Nu får du bara leta fram den där viljan också, som gömmer sig därinne någonstans :).
Trackback
