frokenlejon

Hemkommen efter en mysig kväll med tacos och bio i goda vänners lag. Vi såg Sommaren med Göran och den var riktigt riktigt rolig. Skrattade mycket. Men har så svårt för perfekta slut, att allting ordnar sig och så levde de lyckliga i alla sina dar. Ja, jag är väl bitter kanske men jag blir bara så deppig av sådana slut, av avundsjuka givetvis men också för att jag inte vågar tro att det ska kunna bli ett lyckligt slut för mig. Jag tror inte på ett lyckligt slut för mig.... nej det är faktiskt sant jag vågar inte tro eller hoppas på det. Jag önskar det men jag vet inte om min negativitet även förstör min önskan så att jag inte kämpar tillräckligt mycket.
Jag var en gång i tiden en positiv och glad tjej men det känns som mycket länge sedan. Visst, en del var ju en yta utåt och ett skydd mot att någon skulle bry sig om mig. Allt är bara bra med mig, alltid bara bra med mig. Orkar inte hålla den fasaden längre och då är det som om jag inte vet hur man gör för att vara glad och positiv på riktigt.

Såg reprisen av So you think you can dance idag, det var final. Älskar det programmet. Det är sådana underbara  och talangfulla människor man får se där och dans kan verkligen beröra. Tänkte på att dans verkligen är ett underbart sätt att uttrycka känslor på. Man tydligör en känsla genom att röra varje del av kroppen till musik. Önskar att jag kunde det. Blir samtidigt ledsen när jag ser det för jag känner att det är så mycket jag missat i livet genom att vara så låst känslomässigt. Gör mig ledsen, sorgsen och lite nedslagen och även där lite lite bitter. Bitter är ett sådant fult ord med sådan negativ klang. Och det sista man vill är ju att på sin dödsbädd se tillbaka på sitt liv med bitterhet. Men jag är nog trots allt ändå lite bitter hur lite jag än vill sätta det ordet i samband med mig själv.

Jag har och har haft ett rikt liv men jag har missat så mycket genom att jag inte har eller har haft ett rikt känsloliv.