frokenlejon

Min älskade är återigen iväg på en långresa och det är väldigt tomt i mitt liv. Visst jag har det bra ändå, myser med kisarna, får läst lite och bara vara själv men vill ju hellre dela allt med honom. Särskilt en dag som idag när solen skiner och jag såg en massa människor som hade picknick och grillade vid sjön när jag tog en promenad. Det vill ju jag också göra, idag.
Om en vecka kommer han hem och sen är det slut med långresorna vilket ska bli så skönt.

Höll på att förstöra allt för oss i torsdags kväll, kvällen innan han skulle åka. Hade hela dagen känt mig så tjock och spätt på känslan med att äta en massa mackor, söt yoghurt och söta flingor, därtill hade jag mens och magen hade varit kass hela dagen plus att jag hade ett par byxor som dagen till ära spände åt. Hade panikkänslor över mig kropp och när han ville gosa och kela på kvällen kände jag hur jag bara ville springa därifrån. Han märkte givetvis av det och frågade vad som stod på. Han blev såklart jättesårad över att jag inte ville vara nära honom. Skämdes som en hund när jag försökte förklara och hörde hur patetiskt det lät när jag beklagade mig över mig kropp. Vi fick iaf pratat en del om det och han försökte få mig att förstå hur mkt han älskar mig och min kropp. Tror på honom men det är svårt att slappna av och låta någon komma nära när man bara känner förakt för sin egen kropp. Det lättade iaf av att prata och vi fick det riktigt mysigt efteråt. Kan dock inte riktigt bli av med känslan av dåligt samvete för att jag nästan förstörde de sista timmarna vi hade ihop innan han skulle iväg.

Känns fortfarande jobbigt med min kropp men försöker inte låta det äta upp mig. Har bara ingen ork eller lust att ta tag i mitt ätande. Inte så att jag hetsar eller så men jag äter helt klart för mkt. Ska dock återigen försöka låta bli att äta så många mackor på jobb hur mkt det än lockar.

Nu är min älskling hemma och allt känns så bra. Vi körde ut till Kullen idag på en massa småvägar och kollade in en massa fina hus och fantiserade. Långpromenad och sen go soppa i Mölle. Gett honom en helkroppsmassage och nu vilar han sött i min säng. Livet kan verkligen vara väldigt bra. Sitter med ett glas rött i handen och smygäter lite av chokladen vi ska ha sen. Lever livet och njuter.

Hade en jättejobbig eftermiddag på jobb igår och ville verkligen förstöra allt med matens hjälp. En kund fick mig att känna mig totalt värdelös och som att jag inte kunde något alls. Förstörde hela dan för mig. Men stod faktiskt emot och gav mig inte hän. Pratade med A och fick verkligen vräkt ur mig allt, var så skönt, fick lite perspektiv på det hela. Idag har det känts bra men maten har jag totalt kvaddat. Ätit så makalöst mkt och bara en massa snabba kolhydrater i form av massor av mackor med pålägg, vaniljyoghurt med sockrade flingor, kakor, godis, chips och choklad. Varför gör jag så här en dag när jag tom mår bra? Känner mig så slapp och lat och karaktärslös. Måste ju försöka kämpa lite och iaf försöka stå emot. Vara snäll mot mig själv göra det som jag mår bäst av.

haft en supermysig helg med kärleken men nu är man själv i stugan igen och han kommer inte hem förrän fredag. Måste verkligen försöka kämpa för att denna vecka inte ska bli lika jobbig som de senaste varit. Har redan slarvat idag men inte mer idag och inte mer i veckan. Måste försöka vara lite snäll mot mig själv och ta hand om mig. Har lovat A det så ska verkligen försöka måste försöka stå emot lite och kämpa.

Nått kulmen idag hoppas jag. Gick så himla bra innan idag och känt mig riktigt lycklig och glad över mitt liv. Sen hade jag två kunder som var missnöjda och sen var det dags för emfika som jag tog sist av alla och följdaktigen blev jag själv i fikarummet med en fruktkaka av något slag. Skitäcklig men det vet vi ju det spelar ingen roll, alls. Så förstörde allt och sen har det bara gått av farten. Så jäkla besviken på mig själv och vad gör jag då för att få det att kännas lite bättre. Jodå det blev ett besök på toan. Känner mig alldeles modlös just nu och har ingen tilltro till mig själv. Vill bara skrika och vara arg på mig själv men är mest ledsen och rädd att jag inte ska kunna vända om.

Nä nu får det vara slut med alla mackor, äter nästan en halv limpa per dag, bara på jobb. Så gott men samtidigt ganska äckligt.

Det går inte så bra med min no carbs... i helgen har det gått toppen med maten när jag varit med A men så är det vardag igen och på jobbet svämmar det över av bröd smör ost marmelad kakor och godis. Jag kan bara inte hålla mig ifrån det är så vansinnigt sugen och gott är det också. Mår inte så värst dåligt av det heller.
Pratade lite med en arbetskamrat om mitt sug och hon sa att hon tror det har med att göra att jag är kär. Då får man ofta ett större sug. Vet ni hur skönt det kändes att höra.... Det är helt normalt att känna såhär när man är kär. Det är INTE äs som spökar (inte bara iaf) det är sådant som händer många med eller utan äs.

Fick svar från min psykolog och hon blev jätteglad för min skull och berättade dessutom att hon ser på orkiden hon fick av mig varje dag och tänker på mig då :) jättgulligt av henne att skriva så tycker jag.

Nu ska jag kika in till er, känns som evigheter sedan men blir inte att jag internetar så mkt nu.
Kram