frokenlejon

Mornarna och förmiddagarna är jobbiga just nu. Oron är så bedövande.
Tvingade mig upp och ut med vovven och sen tvingade jag mig att inte krypa ner igen och tvingade migtill att tvätta fönstren och bilen.
Oron släpte inte förrän jag hamnade i trädgårdsstolen i solen. Då kunde jag äntligen koppla av och börja andas normalt.
Lite rädd att det ska vara pga att jag slutat med Litium som gör att jag är mer nedstämd, men jag kunde ju bara inte fortsätta iom biverkningarna.

Har ju börjat om tideräkningen nu och idag är dag 2 utan överätning själv. Visst igår blev det för mkt på kalaset och på kvällen men det räknas inte för det var i sällskap med andra och inte själv i stugan full av destruktiva tankar. Sen är det ju så att det inte är en dans på rosor att vara kalas men jag överlevde.

Imorn är det jobb igen och nu känns det återigen lugnt till skillnad från i morse. Hade jag kunnat hade jag lämnat visa-kortet hemma men vet också att gör jag det blir det ännu mer laddat med maten. Får ta till ren beslutsamhet och styrka när jag kör förbi affären.