jaha så var man här igen :(

Lever i förfall just nu. Ignorerar det faktum att det är äckligt runt omkring mig i huset. Förtränger allt och isolerar mig med en massa mat. Vill definitivt inte ha något socialt umgänge alls men längtar efter att inte vara själv. Drömmer om ett städat hem, en fin trädgård, en städad bil från allt äckligt jag spritt omkring mig av att ha hetsat. Skit överallt. Stora tussar av hund och kattpäls inne, odiskad disk i diskhon, fullt med ogräs i rabatterna och en kropp som jag låter förfalla. Tänker varje dag att imorgon kommer bli bättre.

Förutom att mitt muskelminne och teoretiska minne har blivit så dåligt efter allt så har jag märkt att även mitt logiska och strategiska tänkande har blivit sämre. Har svårt att spela spel som kräver strategi och att tänka flera steg fram. Brukar vara bra på sådan som ex schack men nu gör jag bort mig.
Som bomull i hjärnan.
Är det någon mer som känner att depressionen och ångesten ställt till det i hjärnan för en även när man mår bättre?
Rädd att det är förstört för alltid och att det inte "läker" av.

Kommentarer
Postat av: Helle

Ojoj, om jag gör... Ibland sitter jag som ett fån vid olika strategispel och får fråga min femårige son om reglerna. Det är som om hjärnan ödslar så djävulskt mkt energi på ångest och leda att den inte orkar samla hjärncellerna ens till att räkna poäng i yatzy.



Kram

2012-06-16 @ 19:37:44
URL: http://bullochjag.blogspot.com
Postat av: Osynliga bekännelser

Ja. Jag känner igen det där. När man liksom frågar sig själv om hjärnan alltid ska vara på efterkälken trots att man mår själsligt bättre...

2012-06-17 @ 10:16:42
URL: http://www.osynligabekannelser.blogspot.com
Postat av: Osynliga bekännelser

Jag känner igen det så mycket att jag citerat dig i ett inlägg. Hoppas det är ok. Annars får du säga ifrån.

2012-06-17 @ 10:55:21
URL: http://www.osynligabekannelser.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0