frokenlejon

Då är man back in buisness igen. Kontrollen påkopplad och inget utrymme ges för misstag. Skulle det här vara bättre? Visst inte så att jag underäter men det är ju ingen avkopplad tillvaro precis. Tankarna kring matens vara eller icke vara finns där hela tiden. Nästan så att jag längtar tillbaka till igår när jag tappade kontrollen, för visst fanns där väl ett uns av njutning i det hela? Var finns njutningen idag?

Det är korrekt, ja.
Det är lagom, ja.
Det är bra, ja.
Det är gott, nja.
Det är en njutning, njä (det ska ju bara tuggas en jäkla massa gånger).
Det är okomplicerat, nej.

Träffat min psykolog idag och hon visste att jag varit i kontakt med äs-teamet så vi pratade en del kring det och även om DBT-teamet som finns i Hbg. Något steg ska vi iaf ta men sen är frågan åt vilket håll jag ska gå.
ÄS-teamet eller DBT-teamet? Vad tycker ni?
Till en början ska min psykolog iaf prata med min läkare om att skicka en remiss ang DBT så får vi se vad det ger.
Känns bra att det kan hända något nytt nu samtidigt som det är skrämmande, vem är väl jag att komma med mina ynkliga, föraktfulla svagheter.