Jobbigt och orkar inte skita i det
Jobbigt hos psykologen idag, hon känner sig , liksom jag, maktlös inför min äs och vet inte riktigt hur hon ska kunna hjälpa mig med den...
Jobbigt som attans att höra, vill ju att hon ska vara min mirakelkvinna som ska kunna hjälpa mig med allt. Hon har aldrig jobbat med patienter med äs och känner att hon inte kan så mkt om det. Hon ska iaf prata med dem på äs-teamet om hon får tag i dem och se om hon kan få något råd.
Hon tog även upp det här med DBT finns tydligen i Helsingborg. Vet ju att några av er går i det eller har provat. Vad tycker ni?
Känner ju själv å ena sidan att äs gör att jag inte kan bli fri från allt det andra samtidigt som jag tror att även om jag får det andra under kontroll så kommer äs bestå och aldrig försvinna. Så jag kan inte vinna oavsett men vill inte bara tappa hoppet helt, måste tro att det finns hopp, orkar inget men orkar inte heller ge upp.
Var som sagt ett jobbigt och lite frustrerande samtal idag. Förstår det och uppskattar att hon är uppriktig och berättar om sina begränsningar men jobbigt ändå.
Hon är dessutom rädd att medicinerna kanske inte tas upp ordentligt iom min äs och mina kräkningar även om det gått många timmar från det att jag ätit dem på morgonen tills det att jag hetsat och kräker på kvällen.
Har även fått ett arbetsgivarintyg och betyg från jobb, äntligen, vilket borde kännas toppen men också rör upp en massa känslor som jag inte får bukt med. Om jag får lov att hetsa någon dag så är det väl ändå idag.
Hjälp är sååå nära nu att föra ut pengar och bara köra och köpa kladdkaka, grädde och kanelbullar. Hjälp mig snälla.
Skiter i det här nu, alltför tuff dag för att orka stå emot, nu kör jag. Sitter här med jackan på och vill bara köra. Vill vill vill för gör jag det idag så kommer jag inte göra det imorgon och av någon anledning inbillar jag mig att det bara kommer bli värre om jag väntar till imorgon. Vill bara hetsa/överäta inte kräkas.
Jobbigt som attans att höra, vill ju att hon ska vara min mirakelkvinna som ska kunna hjälpa mig med allt. Hon har aldrig jobbat med patienter med äs och känner att hon inte kan så mkt om det. Hon ska iaf prata med dem på äs-teamet om hon får tag i dem och se om hon kan få något råd.
Hon tog även upp det här med DBT finns tydligen i Helsingborg. Vet ju att några av er går i det eller har provat. Vad tycker ni?
Känner ju själv å ena sidan att äs gör att jag inte kan bli fri från allt det andra samtidigt som jag tror att även om jag får det andra under kontroll så kommer äs bestå och aldrig försvinna. Så jag kan inte vinna oavsett men vill inte bara tappa hoppet helt, måste tro att det finns hopp, orkar inget men orkar inte heller ge upp.
Var som sagt ett jobbigt och lite frustrerande samtal idag. Förstår det och uppskattar att hon är uppriktig och berättar om sina begränsningar men jobbigt ändå.
Hon är dessutom rädd att medicinerna kanske inte tas upp ordentligt iom min äs och mina kräkningar även om det gått många timmar från det att jag ätit dem på morgonen tills det att jag hetsat och kräker på kvällen.
Har även fått ett arbetsgivarintyg och betyg från jobb, äntligen, vilket borde kännas toppen men också rör upp en massa känslor som jag inte får bukt med. Om jag får lov att hetsa någon dag så är det väl ändå idag.
Hjälp är sååå nära nu att föra ut pengar och bara köra och köpa kladdkaka, grädde och kanelbullar. Hjälp mig snälla.
Skiter i det här nu, alltför tuff dag för att orka stå emot, nu kör jag. Sitter här med jackan på och vill bara köra. Vill vill vill för gör jag det idag så kommer jag inte göra det imorgon och av någon anledning inbillar jag mig att det bara kommer bli värre om jag väntar till imorgon. Vill bara hetsa/överäta inte kräkas.
Kommentarer
Postat av: S
Åk inte till affären! Att hetsa bort din stress och känslorna du känner just nu hjälper dig bara kortsiktigt!
Skriv av dig, prata med någon om du kan och våga stanna kvar i dina urjobbiga känslor! Du KAN, du klarar det idag!
Bamsekram till dig!
Postat av: A
Oh, jag har fått höra många ggr från min terapeut att hon inte riktigt vet hur hon ska hjälpa mig. Och det finns inget värre! Vill ju att hon ska ha lösningen på allt. Och så vill jag ju inte vara ett hhopplöst fall, som jag känner mig som vid såna tillfällen. Men det är i alla fall bra att din psykolog har ett alternativ och att hon erkänner att din problematik inte är hennes specialitet.
Kram!
Trackback
