frokenlejon

Efter total panik i em med fruktansvärd ångest, samtal till psyk som inte ledde någonstans och forsande tårar så kändes det efter ett tag (kändes som flera timmar) lite lugnare och jag kunde ta mig ut på en promenad och sedan till kören.
Fortfarande svårt att känna hopp men inga planer på att ta alla mina piller för att försvinna från allt iaf.

Först när jag ringde psyk blev jag återigen ombedd att ringa igen e 10-15 min trots att jag sagt att jag inte orkar mer och grät floder. Sen kan jag bara inte fatta hur sjukskötersan, när jag ringde upp igen, kunde fråga vad jag ville att de skulle hjälpa mig med och när jag svarade att jag inte visste det och att jag bara inte orkade mer så blev jag hänvisad till psykakuten.

De ska iaf be min psykolog att ringa mig men nu känns det lite onödigt då mår bättre och ska se henne på torsdag men hoppas ändå att hon ringer då jag ändå kan få dryfta min oro med henne. Vill inte att hon ska överge mig.