Paus i livet

Glömde ju berätta att min läkare har sjukskrivit mig 6 månader(!!!!!!!!!!!) till, hon vill absolut inte att något ska skyndas med. Känns skitjobbigt, jävligt jobbigt men vet ju ingenting just nu och sjukskrivning är ju inget som inte kan avbrytas. Men hon sa att det var ytterst viktigt att jag inte kommer tillbaka för tidigt så att jag trillar ner i djupet igen. Måste påminna mig själv om att det bara är en ytterst liten del av mitt liv som jag ska sätta paus på. Bättre paus än att ta livet av mig även om det kan vara svårt att se.

Ska iaf trol börja med något som kallas fördjupad samverkan som är ett samarbete mella arbförmedlingen och fk. Typ som någon praktik några timmar om dagen. Tror det kan bli bra för måste ha något att göra och förleda mitt grubbleri och mina negativa och depressiva tankar.
Får se bara när det kan dra igång då är ju en byråkratisk snurr som ska sättas igång. Jag skulle ju vilja börja med det nu, på direkten.

Just nu vill jag egentligen bara skita i sjukskrivningen och bara börja söka jobb NU!!
Känns som ett sådant oehört misslyckande och tycker inte alls att det här är rätt. Varför ska jag vara sjukskriven, jag är ju inte sjuk. Visst kan jag bita ihop och skärpa till mig utan att krevera längre fram. Kunna ha ett jobb utan att det blir för jobbigt.
Är så svag att jag inte kan jobba? Är jag inte starkade än så?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0