Mat och kilo
Kanske skulle förtydliga lite det här att jag gått ner 10 kg, det är inte så att jag på något sätt är underviktig nu. Vägde för ca 9 v sedan ungefär 74 kg(är 173cm lång) och väger nu 64 men det som givetvis skrämmer mig är att jag vill gå ner mer. Trodde faktiskt att jag för längesedan ändå kommit över den besattheten och med åldern ändå börjat acceptera min kropp och tyckt det varit rätt ok att väga runt 70 men helst då inte så mkt över. Och just det här att maten växer i munnen och att jag verkligen får ångest av att äta även när det är riktigt lite. Vill faktiskt egentligen inte gå ner mer utan kanske gå upp till 65 men min hjärna vill inte förstå det och är så rädd att jag bara ska börja öka i vikt i ett rasande tempo tills jag är långt över 70 igen.
Varit på Väla med min mor idag och blev såå stressad och fick sådan ångest för att allt tar sådan tid med henne. Hon vill gärna fika och det länge och så givetvis så stötte vi på någon gammal släkting som hon aldrig ville sluta prata med. Kände hur jag höll på att sprängas och sa tillslut att jag gick och hämtade bilen under tiden. Hela färden hem var jag superstressad och hade sån ångest och ville bara trycka gasen i botten. Löste det genom att sätta farthållaren och trycka foten ner mot mattan istället. Funkade faktiskt och efter en promenad i rasande tempo när jag kom hem så har jag äntligen lugnat ner mig och kan tänka mig att ta mig in till stan till en kompis som planerat.
Tycker så himla mkt om er mina goa vänner och bryr mig verkligen om er och lyssnar till det ni säger.
Kram
tillägg
precis kommit hem från bästa T där jag vägt mig på den enda våg jag väger mig på och på en vecka har jag gått ner ytterligare ett kilo, börjar faktiskt bli ganska jobbigt nu ffa när jag känner att jag blir så glad och ändå inte nöjd.
Ska sova nu och förhoppningsvis vakna med nytt mod imorgon.
Åh vännen!Inte ska du gå ner mer i vikt. Du är ju smal. Ju mer du går ner desto mer vill du gå ner... äs funkar så =/ Du kommer inte rusa upp i vikt över 70 om du äter regelbundet o normalportioner. Det vet du redan. Önskar jag kunde hjälpa dig att inse att du är fin som du är och bra som du är.
Stor kram o ha en skön kväll :)
Åhh... håller så med Ida ovan. Och du, i mina ögon spelar det ingen roll om kilona resulterat i grav undervikt eller inte; det är tänket och känslorna som sjukdomen ger som är LIVSFARLIGA!! All form av dietande eller förbud osv kan få förödande konsekvenser!:(
Försök försök FÖRSÖK att inte väga dig på ett tag. Det blir en dålig vana som tyvärr förvärrar ätstörningar. Och jag håller med Anni, din ätstörning verkar ju vara allt annat än sekundär som din läk ska ha sagt.
Kämpa på och ge aldrig upp. KRAMAR<3
Det är svälten som gör att du vill fortsätta gå ner (been there, done that...). Om du inte vill riskera inläggning så måste du börja äta ordentligt nu. Varit i den situationen också.
Kram!
Snälla.... sluta väg dig, eller åtminstone gör det mindre. Vågen triggar bara och i slutändan blir man aldrig nöjd. Äs blir aldrig nöjd. Min dietist som jag träffade i veckan nämnde inläggning om jag fortsätter gå ner, detsamma kommer kanske hända dig. Det vill vi inte. Eller hur? Fokusera på ett mat mål i taget. Fokusera och tvinga dig. Din logiska del vet ju att kroppen behöver näring. Att ingenting blir bättre av att skära in på maten. Det tar bara längre tid till friskhet. Säger jag som har lika svårt för detta som du.... sorry....
Nu kämpar vi åt rätt håll vännen. Stor kram!
