Lämnat bort min säkerhet

Vill bara gråta gråta gråta men kan inte, ögonen är snustorra. Känner hur ångesten spränger i bröstet och ger mig ingen ro. Har tagit en stilnoct för det är det enda som kan hjälpa nu och att få lov att somna ifrån allt.
Känner mig så spänd, stressad och kontrollerad HELA tiden, konstant denna påminnelse om att inte för en sekund slappna av för då kommer det gå åt h-vete med allt. Jag kommer äta äta äta så fruktansvärt mkt och sedan kräkas kräkas och allt kommer vara förstört.
Vet inte hur jag ska klara alla långa minuter i helgen samtidigt som jag bävar inför nästa vecka är så rädd för vart det här är på väg.
Bjudit hit vän och barn imorn men vill inte för det innebär ju mat och ätande.
Vill inte vara själv men vill samtidigt absolut inte träffa någon. Önskedrömmen hade varit att få träffa min psykolog hela helgen.
Varit prat om inläggning i veckan och det skrämmer mig något makalöst ffa när det pratas om att det bästa är ju givetvis om det sker frivilligt.
Har dessutom fått lämna ifrån mig min säkerhet, min säkerhet för att kunna ha ett val, min säkerhet för att kunna avsluta mitt lidande. Låter sjukt men var bland det svåraste jag gjort.
Allt vad det innebär med inläggning skrämmer mig samtidigt som jag har en stark längtan till det. Hjärnan vill absolut inte och är den som bestämmer medans själen inte vill något hellre men då med en bild av att hjärnan är bortkopplad och det är bara tyst och lugnt.
Vet inte hur länge till jag orkar. Vill bara lämna över allt ansvar till någon annan samtidigt som jag benhårt håller fast vid kontrollen. Vad ska jag göra??
Klarar inte ens av att höra eller se på min glada hund som viftar på svansen för att göra mig glad och det enda jag vill är att skrika och gorma åt henne. Vill men gör inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0