Granskar livet utanför mig själv

Känns som om jag granskar mitt liv utanför mig själv och kan inte förstå att det är jag som har/haft alla dessa tankar, sagt alla dessa saker och gjort alla dessa handlingar som ställer till det så för mig i mitt liv. Föraktar mig själv och förstår det inte. Inte är jag en person som står på gränsen till att bli inlagd på psyk? Det finns inte i min verklighet. Jag är en sansad person som arbetar, umgås (ibland) med vänner, sjunger i kör, har hund och katter, håller fasade om att vara glad och käck. Ingenstans finns det plats till psykisk sjuklighet.
Föraktar och fattar det inte. Vem är denna person som härbergar min kropp och själ?

Tillägg
Jag är ju en klok människa som värderar livet mkt högt hos växter och djur, hur kan jag då värdera mitt eget liv så lite och förakta det som pesten?

Kommentarer
Postat av: Anni

Jag är i alla fall väldigt glad att du lämnat bort din säkerhet! Och så tycker jag att du skall överväga inläggning, utan att döma dig själv så hårt. Jag tror inte att du föraktar andra som har psykisk sjukdom?

Jag kan ibland önska att jag inte hade vägrat inläggning. Eller jag gick ju t o m med på det till sist, men då blev det inte av av anledningar som inte berodde på mig.

Kram på dig

2011-08-06 @ 17:17:10
URL: http://anniahven.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0