Autism
Bla så berättades det att människor med autism har svårt för närkontakt/kroppskontakt med andra människor men har ett behov av att få känna känslan av att bli omkramade för att bli lugnare vid stress. Den här kvinnan uppfann en maskin som gav henne en känsla av att bli omkramad utan att bli berörd av en annan människa vilket hon inte klarade av utan bara gav henne olustkänsla. Precis!!!
Sedan berättades det om hur känsliga de är för ljud och färger och att det är svårt att klara av stökiga situationer.
De ser saker i bilder och ser saker ur ett annat perspektiv går mkt på känsla. Men har svårt att knyta an till andra människor.
Det var nästan lite otäckt för det är så mkt i det som jag känner igen mig i. Nästan så jag blir tårögd och ledsen när jag tänker efter.
Hur vet man om man har autistiska drag? Är det inbillning eller vansinnigt av mig att känna igen mig?
Det bästa är nog att börja med att ta upp det med din psykolog eller läkare! Kram!
Jag känner också igen mig, jättemycket! Skämtade om det i min blogg för ett tag sedan, "autism light kanske?". Men de symptom du räknar upp passar verkligen in. Jag antar att man kan vara "lite" autistisk, att det inte är antingen jättesjuk eller helt fri från symptom.
jag jobbar med människor med autism.. det är svårt det där för det är många saker som spelar in.. det enklaste är nog att ta upp det med din psykolog o se vad hon säger.. vi kan alla passa in på olika diagnoser.. kollar jag mig själv så passar jag in på allt från adhd till manisk till schizo.. men det är en lång väg att få såna diagnoser för det krävs mycket utredning från hela livet.. så riktigt så enkelt är det nog tyvärr inte.. men helt klart kan man känna igen sig i mycket, helt klart.. det gör jag oxå... kram på dig
Jag har också jobbat en del med olika diagnoser och funktionshinder och instämmer med föregående talare. :) Man känner lätt igen sig i de flesta diagnoser, för alla människor är människor och alla har samma egenskaper fast mer eller mindre mycket. Oavsett vilken diagnos man pratar om så kan man alltid hitta situationer där man tycker sig passa in i diagnosmallen. Och när man lär känna människor som har olika diagnoser (till exempel autism) så märker man att alla inte är likadana. Jag har jobbat med tjejer som har autism och som tycker att det är supermysigt med kramar och gos, och jag har träffat människor med autism som verkligen inte klarar av beröring.
I bland tänker jag att vi bara gör det svårt för oss själva genom att dela in människor i olika kategorier och ställa olika diagnoser hit och dit. Bättre då att behandla alla människor som unika, och tänka att alla är olika och behöver hjälp och stöd i olika situationer.
Fast samtidigt behövs ju vissa diagnoser - för att man ska kunna medicinera och så...
Lång fundering... :)
Å tänk om alla var som Bullen, villiga att behandla alla som individer oavsett diagnoser. Ofta ligger handikappet mer i omgivningen än hos individen.
Min son har autistiska drag och jag har läst ganska mycket i ämnet. Jag vet därför att det är väldigt lätt att känna igen sig i karaktärsdragen. Alla bär vi nog på vissa av de genskaper som är typiska för autismspektrat utan att det kvalificerar en diagnos eller gör oss mindre välfungerande.
Du skriver om olustkänslor för beröring. Är det något du alltid känner eller är det mer när du mår dåligt? I det sista fallet tror jag mer att det är ett symptom på depression. När jag är riktigt nere har jag väldigt svårt för att min man rör vid mig.
Roligt att läsa att du fick en bra lördag och kunde njuta av solen. Kram på dig!
Min son (4½ år) har autism och jag misstänker jag själv har asperger. Min son är inte högfungerande, om du känner till det talesättet?
Han håller på att lära sig kommunicera för tillfället via en träning han gör och det går framåt.
Han sa sitt första ord när han var 2½ år gammal men sen han började så går det framåt hela tiden!
Dock så började han skriva tidigt och skriver väldigt mycket sen 1½ år tillbaka. han kan även räkna hur långt som helst och har ett minne jag aldrig skådat innan. Han är min lilla "rainman".
Visst är det extremt jobbigt att leva med detta men samtidigt faschinerande hur han lär sig.
Det är nog många som känner igen sig i aspergerkriterierna för ingen är väl fullt "normal", men jag tycker gott att du ska ta upp det med en psykolog så du får en chans till utredning och får veta.
Har du problematiken så finns det hjälp att få.
Jag håller själv på att lösa upp mina knutar nu i livet och vet ännu inte vad för diagnoser jag kommer att få, men asperger ligger nära till hands eftersom hela min släkt har denna typ av diagnoser.
