frokenlejon

Gör jag rätt som ger mig ut igen i dejtingdjungeln? Har så mkt tvivel och så mkt negativitet i mig så jag vet inte om jag klarar det. Träffat en kille idag, en som min bästa T känner och hon har sammanfört oss via fb. Vi var ute på en långpromenad och det var trevligt. Men jag är så avstängd, var inte nervös innan, kände inget, skulle bara göras, återigen plikt, jag måste, får inte inte göra. Som sagt var trevligt, vi har mkt gemensamt och inga pinsamma tystnader, men var avstängd hela tiden, gick bara på som på rullande band utan någon reflektion eller känsla bakom. Klart att jag hade ansiktet eller masken på, skrattade och var käck, glad och intresserad men inombords helt tom. Bestämde att vi skulle ses igen i veckan, han vill det och tydligen jag också, det sa jag iaf. Inte så att jag inte vill, spelar bara ingen roll. Eller jo det spelar roll såtivida att det ger mig ångest över min kropp och mitt utseende och mitt intellekt.
Ligger i soffan proppfull med potatismos och känner ingenting. Och om man inte känner nått inte bryr sig om annat än äckliga ytliga saker hur ska man då kunna söka hjälp, vet inte vad jag ska be om hjälp med eller vad jag ska säga. Har inga ord, bara så ekande tomt. När inte monstren kryper på förståss då skriker det i hela hjärnan och kroppen. Men just nu bara trött och tom och jvlgt mätt.
Älskar att det regnar och glad att jag städade igår för idag hade det inte gått.