Umpf

Så var vardagen åter tillbaka med alla gamla invanda mönster och rutiner.

Alla mina arbetskamrater på jobb har från och med idag börjat sina "nya liv".
Och det är när de säger det som det slår mig hur lite jag verkligen bryr mig om allt. Hur många gånger har jag inte sagt så och verkligen trott på det. Jag har känt ett jäklar anamma och funnit energi och glädje från det. Och den energin har jag använt för att motstå monstren som vill motarbeta mig och istället tagit tag i saker.
Till skillnad från nu, jag kan inte ens ta de orden i min mun än hellre tänka dem;"nu börjar mitt nya liv". Känner ett sådant motstånd till dem att jag nästan mår lite illa eller iaf känner mig väldigt illa till mods.

Insikten faller även att jag tycker det är bra att jag än en gång försöker vända mitt liv trots att jag kanske aldrig känt mig så viljeslös och likgiltlig som nu så är tycker jag ändå att det är bra att jag ger mig en chans till. Kanske att antideppen kan ge mig lite umpf och gnista tillbaka igen och förmågan att kunna känna tro.

Kommentarer
Postat av: Lena

jag tycker att du är duktig o modig att du vågar antideppmedicin..stort steg.. Läste att du ska börja gå i kbt.. vart är det nånstans???

Jag tycker absolut att du ska kontakta den äsenheten du gick på innan o förklara läget.. var inte rädd att dem ska neka dig.. du har rätt att få hjälp o vård som alla andra.. Hade jag haft en äsenhet i min närhet skulle jag ringt på en gång.. Stor kram till dig

2010-01-12 @ 10:23:56
URL: http://tyrasmamma.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0