Ber om ursäkt för min självupptagenhet
Ska egentligen sjunga med kören idag men vet inte hur jag ska orka. Klarar inte av att stå längst fram i kyrkan och prestera. Inte idag.
Har den senaste tiden varit totalt självupptagen med mitt mående och det har gjort att jag inte orkat läsa långa finstilta blogginlägg eller skriva kommentarer som tidigare och det har jag haft dåligt samvete för. Ffa när jag har fått fina kommentarer som stöttat och stärkt mig. Men idag har jag faktiskt orkat så jag hoppas att jag är ursäktad, jag har tänkt på er alla som har bloggar jag följer.
Ska försöka dra mig upp ur sängen nu, äta lite frulle och bestämma mig för om jag ska sjunga eller inte idag. Lutar åt inte.
Kommentera när du vill och när du känner att du orkar, så är det bara, men såklart att jag blev glad över ditt lilla inlägg:D.
När det gäller frågan i ditt föregående inlägg, så undrar jag det med. Hur i jösse namn klarar man att ha en ätardag och sedan sluta? Hoppas ngn vet! Kramar till dig<3
Linda!
Tack för alla dina fina kommentarer! Vill dock verkligen inte att du ska känna att du måste läsa och kommentera, förstår precis känslan av att inte orka koncentrera sig och det är helt ok, vi finns här hela tiden ändå vettu!:)
Kom du iväg till kören? Jag sjöng också i kyrkokör under många år och tyckte det var jättekul, kanske något jag ska ta upp igen, för precis som du skriver, musik är bra för själen!
Jag tycker inte heller om ordet BRA men faktiskt inte funderat så mycket på det ordet förut!:) Jag ska prompt sluta använda det;)
Flouxetin: det lägger locket på precis som du skriver men när man är så låg att man börjar fundera på att avsluta sitt liv tycker jag ändå att man borde fundera över om man kanske ska börja, iaf tills det värsta är över. Jag har äntligen kommit upp till en ganska stabil nivå när det gäller mitt humör och energi, mycket tack vare flouxetinet, jag sitter inte lika mycket hemma och grubblar över saker och faller inte lika djupt ner i det mörka som jag kunde göra förut. Det är jag tacksam för och samtidigt saknar jag att VERKLIGEN känna. Jag har dock tänkt fortsätta ett tag till då jag märker att så fort jag försöker trappa ner så är jag inne på självmordstankarna igen och för mig känns det bara inte värt att trilla dit igen, jag kan tänka mig att leva ett något avtrubbat liv ett litet tag till för att slippa känna att jag inte borde finnas till. Hoppas det ger dig lite mer inblick, fortsätt fråga om det är något annat du undrar!
Nu har jag skrivit en uppsats;)
Hoppas att dagen din blir fin!
Stor kram!
Jag kan också få dåligt samvete för att jag inte orkar läsa andra bloggar eller svara på kommentarer, men det är ju verkligen dumt och onödigt! Ska man må dåligt över det också? Om andra vill läsa ens blogg och/eller kommentera så är det ju kul, men det är deras val och man är inte skyldig dom någonting.. försöker jag intala mig själv iaf =).
Så du sjunger i kör alltså. Mamma har börjat med det, och jag har en kompis som gör det. Tror verkligen det är nyttigt och kan hjälpa en att må bra! Funderar på att börja =), men måste ju orka ta tag i det då ^^...
Kramar!
