frokenlejon

Jag bara äter hela tiden, stänger av, eller försöker stänga av och bara äter. Trött hela tiden men för stimmig och orolig för att få ro. Gör saker bara för att jag måste, vill inte, vill inte, orka inte men måste. Orkar inte träffa människor men kan inte komma undan. Rädd för hur jag mår, beter mig, vart det kommer leda. Vägrar visa mig svag, aldrig så svag som när jag gick in i väggen samtidigt som jag känner hur jag banar vägen dit. Isolerar mig och känner mig stressad och ynklig i min ensamhet. Klarar inte av stora folksamlingar, stressar. Ingen julskyltning, ingen stor fest, vill inte fira jul då vi ska fira med släkten. För många männsikor, kan inte andas. Äter äter äter för att stänga av, bygger upp murar av mat för att slippa tänka, känna men funkar inte. Måste ta ställning till saker hela tiden, måsta ta tag i vardagen, måste hålla uppe fasaden. Får panik över ett möte ang pensionen men måste ta tag i det, vill inte, orkar inte, kan inte. Intellektet rasar, bara ett tomt skal, vart har all min kunskap och drift tagit vägen? Äter lite till, sätter mig i soffan med kladdkakan och känner hur byxorna spricker i baken men bryr mig inte, äter lite till, hinner känna och tänka faaan innan jag stoppar in en sked till.