Peptalk från Bullen
Har ju en läkare där som är helt ok så länge som det gäller fysiska saker men jag når inte fram eller får någon respons när jag försöker prata om mitt skitiga mående. Jag har svårt som det är att prata om det och det blir inte bättre av att han sitter och skruvar på sig och sänder ut signaler om att han inte vill ta hand om det eller hjälpa mig. Han vill att jag själv ska kolla upp vilken typ av hjälp jag vill ha och var den finns och så ska han hjälpa mig att skriva remisser.
Sen kan jag inte låta bli att reagera på att systern i telefon inte frågade något om hur hon kunde hjälpa mig eller om hon skulle boka en tid trots att jag sa att jag mådde väldigt dåligt psykiskt.
Känner att jag håller på att förbereda mig på och ställer in mig på att försöka än en gång söka hjälp men vet bara inte var jag ska vända mig. Hur ska jag orka ringa runt överallt och försöka hitta en bra läkare.
Vet ju som sagt inte egentligen vad jag vill med mitt liv men så här kan jag ine leva med att bara äta äta äta hela tiden så fort jag får en möjlighet.
Men nu när du vet hur du blir bemött kanske du kan samla mod och ringa igen? Och kanske stå på dig lite mer den här gången att du verkligen vill prata med någon som kan hjälpa dig?
Jag minns när jag skulle berätta för min husläkare att jag inte mådde bra psykiskt. Urk! det var hemskt. Men jag tror det är lättare med en helt ny läkare, som inte varit med om alla ens krämpor i flera år.
Lycka till!
Åh vad både ledsen och förbannad jag bli när jag läser ditt inlägg. Men tyvärr är situationen du beskriver väldigt vanlig. Ofta har inte allmänna läkare den kunskap som krävs för att handskas med patienter som mår psykiskt dåligt. Jag kommer själv ihåg hur det var när jag gick till en allmän läkare för att jag ville ha en remiss till en ätstörningsklinik. Det var jobbigt - men jag stod på mig och jag visste vad jag ville ha. Det är grundförutsättningen. Man skulle ju önska att alla läkare var som i din dröm - tyvärr är det inte så. Du måste själv ta tag i din situation. Du mår dåligt och därmed förtjänar du att få hjälp - och du måste kräva den. Så enkelt är det. Välj själv dit du vill gå (behöver ju inte vara ditt vanliga ställe) o säg som det är. Vill du gå till en psykolog? Till en terapeut? Till en ätstörningsklinik? Ta reda på vad du vill ha, och kräv det sen. Jag tog själv reda på var jag ville ha min remiss skickad. Jag visste att jag ville gå dit - och det fick jag. Stå på dig, det klarar du!
Men du, min läkare som jag pratade om är också Allmänläkare. Det gäller nog bara att hitta rätt, för de finns ju uppenbarligen!
Jag vet att det är ett helvete att uppbringa energi till att leta efter någon, och att jag hade en jävla tur som hittade en bra en på första försöket, men i slutändan så är det ju värt det!
Det är DITT LIV det handlar om, och vad är ett par månader av trötthet och ångest, jämfört med att få rätt hjälp till slut och leva resten av livet i harmoni?!
Var inte rädd för att trampa någon läkare eller sköterska på tårna. Var hård, säg vad du tycker! Om det inte fungerar, så be om att få träffa någon annan. Våga vara "jobbig" och "tjatig" och stå på dig tills du får rätt hjälp! Vården idag är så överbelastad att det känns som att de gärna gör sig av med de patienter som inte har ork nog att slåss för rätt vård med näbbar och klor. Min mamma brukar säga att "man måste vara frisk för att orka vara sjuk", och det har hon nog tyvärr rätt i. Men jag tror att du orkar!
Överdriv och ljug om det behövs, spela självmordsbenägen eller vad det nu må vara som krävs, men se till att de tar dig på allvar och stå på dig tills du får din vilja igenom.
I slutändan kommer det vara värt det, som sagt.
