frokenlejon

Så är den njutningsfulla känslan väck!
Vad har jag för mening med mitt liv? Jobbar på ett jobb där jag och chefen inte går ihop (även om vi på ytan gör det), där jag inte utvecklas eller ens kan behålla de kunskaper jag har och där jag mår sämre och sämre för varje gång det skär sig mellan oss ffa eftersom hon inte vill prata om det. Skall det vara så här? Lever ensam, varför då? Om det inte ska vara så här hur ska det då vara, vad kan jag göra, vad ska jag göra?
Började ju helgen så bra med mindre krasslighet och ett regn som gav mig lugn. Har sorterat en massa papper, tvättat, diskat och känt mig nöjd över mig själv och mina beslut om försäkringarna. När gick det fel? Var det tokigt redan innan jag körde och handlade och krängde en påse nötter innan jag ens hunnit hem igen och en halv påse chips innan jag lagat färdigt middagen? Eller blev det skit efter det? Vad kom först hönan eller ägget?
Ont i magen och mår illa, som så många gånger förut.................
Det är inte så enkelt att bara byta jobb, vart ska jag ta vägen, hur ska jag kunna söka jobb när mitt självförtroende för min kompetens är i botten till viss del tack vare min chef? Är det konstigt att jag är nummer 4 i ordningen som gått in i väggen hos henne, är det konstigt att hon har en otrolig omsättning på personal och att ingen som jobbat hos henne har fortsatt inom samma yrke? Vart ska jag ta vägen?
Mår illa, vill kräkas, vill inte, vill....blir det bättre då? Nej! kanske...........
Känner mig så vilsen.