Lördagkväll
Fan, det blir iget bättre. Vill bara ge upp men vägrar göra det. Har varit och tränat idag igen och det var superskönt. Men samma känsla idag efteråt, får verkligen kämpa bara för att andas normalt. Andningen kommer högt högt upp i bröstet och det är superjobbigt. När ska det vända? Känner mig stressad över att jag ska träffa Anders på måndag, inte nervös faktiskt men stressad över att jag inte har min kropp i den form jag skulle vilja.
Och imorn fyller jag år och då kommer det bli ännu mer mat. Har dock avstyrt det mesta firandet, vill verkligen inte fira min födelsedag iår, inget att fira. Men vi, jag, ma & pa och mina bästa vänner T och A ska ut och äta. Då känns det ändå lite tryggare, jag behöver inte åka och handla eller fixa en massa hemma, ingen tårta eller kakor. Vill iaf ge mig själv möjligheten att få en avslappnad födelsedag utan ångest, vad det gäller maten iaf.
Har ändå ätit rätt ok idag förutom att jag krängde en påse micropop, det är den som står mig upp i halsen nu. Fan så jäkla onödigt. Kollade på Australia och den var jättebra och väldigt känslosam. Jag som förr aldrig har reagerat på tårdrypande scener tar varje tillfälle i akt nuförtiden att få fram lite tårar och tillåta mig känna lite(tips från min terapeut i arbetet med att få mig att känna mer). Nackdelen är att jag sätter samband mellan att gråta och kräkas så jag vill ju inget hellre än att springa på toa, men lyckades motstå det även idag även om det känns som ett misslyckande när jag nu ligger i sängen med min äckliga jättemage.
Sen ang gårdagens inlägg om att det inte är lönt att kräkas då sockret tas upp direkt så vet jag ju mycket väl att när jag väl ger efter för bulimi-djävulen så finns det inga intellektuella eller kloka tankar, allt ska bara ut, jag ska bara tömma mig. Och precis så har det känts idag, jag ville bara tömma mig. Vet inte om det var vinet som gjorde att jag inte orkade ta mig upp ur soffan eller vad, men jag hoppas inte att känslan att vilja kräkas ska komma mer idag även om jag känner att den ligger och lurar.
Och imorn fyller jag år och då kommer det bli ännu mer mat. Har dock avstyrt det mesta firandet, vill verkligen inte fira min födelsedag iår, inget att fira. Men vi, jag, ma & pa och mina bästa vänner T och A ska ut och äta. Då känns det ändå lite tryggare, jag behöver inte åka och handla eller fixa en massa hemma, ingen tårta eller kakor. Vill iaf ge mig själv möjligheten att få en avslappnad födelsedag utan ångest, vad det gäller maten iaf.
Har ändå ätit rätt ok idag förutom att jag krängde en påse micropop, det är den som står mig upp i halsen nu. Fan så jäkla onödigt. Kollade på Australia och den var jättebra och väldigt känslosam. Jag som förr aldrig har reagerat på tårdrypande scener tar varje tillfälle i akt nuförtiden att få fram lite tårar och tillåta mig känna lite(tips från min terapeut i arbetet med att få mig att känna mer). Nackdelen är att jag sätter samband mellan att gråta och kräkas så jag vill ju inget hellre än att springa på toa, men lyckades motstå det även idag även om det känns som ett misslyckande när jag nu ligger i sängen med min äckliga jättemage.
Sen ang gårdagens inlägg om att det inte är lönt att kräkas då sockret tas upp direkt så vet jag ju mycket väl att när jag väl ger efter för bulimi-djävulen så finns det inga intellektuella eller kloka tankar, allt ska bara ut, jag ska bara tömma mig. Och precis så har det känts idag, jag ville bara tömma mig. Vet inte om det var vinet som gjorde att jag inte orkade ta mig upp ur soffan eller vad, men jag hoppas inte att känslan att vilja kräkas ska komma mer idag även om jag känner att den ligger och lurar.
Kommentarer
Trackback
