?

Är så motstridiga känslor ang att söka hjälp. Känslan av att vilja bli hjälpt och kanske må bättre är betydligt mindre än min känsla och vilja av att få sluta leva. Det finns ingen ork eller vilja kvar. Vet inte om jag vill bli hjälpt, vill ju bara ..

Har kanske gjort en dum grej men kunde inte låta bli. Har begärt mina journalkopior från psyk och hämtade dem idag. Var ju inte upplyftande läsning precis. Känner mig så kritiserad och misslyckad som inte kan ta till mig den hjälp som erbjuds och som har erbjudits. Hela jk genomsyras av min kritiska ton och mitt ifrågasättande. Vet att det ju bara är ord som är skrivet ur ett professionellt perspektiv. Men var finns empatin, sympatin och förståelsen? Är jag verkligen så jävlig?

Vet varken ut eller in, igår kändes det så klart att jag skulle söka hjälp och fortsätta kämpa men idag vågar jag inte tro på något.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0