Hycklare

Godkväll, varit minst sagt ännu en omtumlande dag. Träffat min läkare och gjort upp en plan för att ta bort stilnoct, propavan och Cymbaltan. Känns bra, kändes bara (återigen) som det gick i 200km/h i mitt huvud och i min kropp. Tyckte det var så jobbigt att hon pratade sååå långsamt och satt såå lugnt ;). Vi ska iaf öka Zeldoxen också så jag tar en på morgonen och så ska vi byta Cymbaltan mot Fluoxetin under utrappningsfasen. Hon sa bestämt att så här är det inte meningen att jag ska ha det, inte alls vilket ändå var skönt att höra.
Så om en vecka, om allt går vägen, äter jag ingen stilnoct, ingen propavan, ingen cymbalta utan "bara" Zeldox, Lamotrigin, fluoxetin(som ska trappas ut helt) och så mina Levaxin, nästan ingenting ;).
Ska träffa henne igen nästa vecka vilket känns skönt att ha täta kontakter nu i början.

Tro nu inte att jag är en hycklare som på något sätt "hittat på" min äs, eller förminskar helvetet men någonting har faktiskt hänt. Tänker inte på mat i alls samma utsträckning har ju som sagt inte varit och handlat på nästan en vecka och även om det var jobbigt de första dagarna så har det inte varit jobbigt sen. Var och handlade idag och kände ingen ångest, alls!!! Det enda jag varit orolig för idag det var att jag hann bli lite för hungrig innan jag fick mat i mig !!!! hallå vad är detta?
Tror inte på det, vågar inte tro på det för jag fattar det inte. Vem är jag utan min mat som min bästa vän i vått och torrt, hur ska jag kunna hantera någonting alls om jag inte har maten som trygghet? Om det nu mot all förmodan skulle vara så som jag inte tror att det någonsin skulle kunna vara. Känns faktiskt lite skrämmande och saknar(förlåt nu alla alla vet hur irriterad jag blivit av dessa ord) mitt monster som talar om för mig vad jag ska göra, vad jag ska äta, om jag får äta

Kommentarer
Postat av: My

Åh, vad glad jag blir över att läsa dessa ord. Godnatt på dig vännen.



Kram <3

2011-09-27 @ 23:05:35
URL: http://tankarimy.blogspot.com
Postat av: Jenny

Vad skönt att läkaren tog dig på allvar, hoppas det blir bra för dig det här.



Vad gäller saknaden av monstret så förstår jag dig till hundra procent! Det är en sorgeprocess tycker jag. För monstret har ju liksom fyllt så mycket av ens tid och påverkat hela ens vardag. Hur ska man vara och göra utan det?



Jag försöker t ex desperat att hetsa för att få de kickar jag fick i början av min ätstörning, eller den avslappning jag känt av hetssessionerna det senaste halvåret. Men det känns bara så onödigt och DET är jobbigt, dess verkan och makt avtar så smått.



Kram gumman

2011-09-28 @ 05:01:05
URL: http://bortomljusochmorker.blogg.se/
Postat av: Anni

Jag blir inte det minsta irriterad, bara glad. Men jag förstår saknaden. Ätstörningen blir en vän, men vi vet ju att det är en falsk vän.

Vad bra med täta kontakter med läkaren och hoppas ni får ordning på medicineringen.

Kram!

2011-09-28 @ 08:54:00
URL: http://anniahven.blogg.se/
Postat av: Lena

ännu en som förstår saknade o det i sig äår en sorgprocess.. den har ju tagit så mycket av ens tid som man nu måste fylla med andra bra saker.. kram

2011-09-28 @ 11:00:58
URL: http://tyrasmamma.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0