Hatar

Hatar att jag inte kan låta bli att äta och att det blir så tvångsmässigt och maniskt. Hatar effekterna efteråt med äckelkänslor, tomhet och stimmighet ffa nu när jag slutat kräkas, hatar att jag slutat kräkas. Hatar hatar hatar det.

Har inget att komma med imorgon till läkaren, har inget att säga, är ingenting bara ett äckligt monster hela jag.

Hatar hur det ser ut här hemma, hatar att jag inte kan hålla iordning efter att jag städat i förra veckan, hatar att jag låter allt förfalla. Hatar att jag inte tar mig i kragen och gör mina situps, hatar att jag inte kan sova utan tabletter, hatar att inte veta nått om nått.

Hatar mig själv och mitt sätt att förstöra mitt liv och mig själv.

Kommentarer
Postat av: Anni

Just allt det du skriver är ju sådant du kan ta upp med läkaren!

Så bra att du har slutat kräkas! Starkt! Men jag förstår att det känns jobbigt. Jag vet hur jobbigt det är att lämna det sjuka, när det är just det som gör att man står ut med tillvaron. Men jag tycker att du är jätteduktig!

Kram

2011-09-14 @ 08:55:05
URL: http://anniahven.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0