frokenlejon

Shit vad det rör sig i hjärnan just nu. Skriver massor i min skrivbok för hinner liksom inte med att vänta tills jag startat datorn och loggat in på bloggen. Snart måste jag köpa en ny och till det en ny penna. Försöker alltid hitta en glad bok i fina färger och en riktigt skön penna till.

Tack för era kommentarer, det är otroligt vad man blir glad när man ser att man fått en kommentar :).

Har fortsatt spåna på det här om vad som är "normalt".
Är fortsatt stimmig och far runt utan att få ro. Igår var jag först hos sjukgymnasten (inte för bk utan för mitt knä) och kände där hur jag pratade en massa och fort dessutom. Bad om ursäkt om jag babblat på för mkt men sa som det var att jag känner mig lite toppad nu.
Sen var jag på min gamla gamla arbetsplats (alltså inte där jag sagt upp mig ifrån) och pratade med min gamla chef och likadant där kände jag hur jag var uppskruvad, käck och pratade mkt (i mitt huvud kändes det nästan som jag skrek fram orden), därefter träffade jag en vän och vi gick och åt en bit mat och återigen kände jag hur det stimmade i hela kroppen och att jag var skakig i händerna. Pratade på, var återigen käck och glad och kände nästan hur jag avbröt min kompis flera gånger(samma känsla hade jag hos sjukgymn och gamla chefen). Och det kändes även som om det enda jag pratat om heeela dan var om mig själv, kändes som jag riktigt tryckte in mig och mina besvär i nyllet på dem, givetvis på ett glatt och käckt sätt.

Är det så här att vara "normal", är folk så självhävdande och självupptagna som jag känt mig? En annan sak att vara deppig och självupptagen för sig själv är detta nästan hysteriska behov av att få prata och få gehör(de gångerna jag stannar upp och låter motparten säga nått)

Känner även nu hur uppe i varv jag är och hur jag den senaste tiden verkligen sprutat ur mig inlägg, har jag verkligen så mkt att komma med?