och så lite till

Tidigare var det så mycket prat om sjukskrivning både från min läkare(fd) och min psykolog men nu är det bara tyst. Nu när jag är sjukskriven så har jag dåligt samvete över det och känns som ingen tycker jag ska vara det.  Känns även som det var jag som bad om det, hade känts bättre att bli övertalad till det eller iaf att det hade tagits upp då så jag inte hade behövt göra det.
Ingen som sagt något rent ut men får ingen bekräftelse när jag försöker hinta om saker kring det. Min psykolog säger saker som att hon inte tror att min nya läkare kommer sätta något emot en fortsatt sjukskrivning. Vaddå inte sätta något emot???
Känner mig skönt gråtmosig i ansiktet men hade önskat att det var för att jag faktiskt gråtit ut i stället för att ha kräkts så tårarna sprutade.
Vet inte vad jag vill med nått.
Vill bara sova men vill inte sova.
suck

ja just det, pratades lite om Bordeline idag :( vet inte vad det innebär men det kan ofta ses samtidigt som bipolaritet tydligen. Får väl kolla upp det. Personlighetsstörning känns ju lite konstigt.

Och så en sak till är så trött på att bli beskriven som en arg person, arg, ilsken tydligen. Är det det jag är, är allt ilska?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0