frokenlejon

Började dagen tidigt imorse och kom iväg till stan vid halv tio. Skulle till optikern för att justera bågarna, teckna försäkring och fråga några frågor, trodde jag. Fick ett uruselt bemötande, fick inte teckna försäkringen då de inte nämt att man måste teckna den när man köper glasögonen!!!! Mina frågor om hur jag såg med glasögonen då jag aldrig haft glasögon tidigare slutade med att hon sa att hon kunde erbjuda sig att häva köpet då jag troligtvis aldrig skulle bli nöjd!!!!
Blev helt ställd och samtidigt var jag ganska irriterad, kunde inte ta något beslut då utan skulle komma tillbaka. Kände hur tårarna började samlas och fick kämpa för att hålla dem nere samtidigt som jag hoppades jag kunde bevara känslan till jag skulle träffa psykologen, behövde verkligen få gråta.

Hade glömt hur jag skulle äta lunchen så tog en paj med sallad på sjukhuset, trodde det skulle vara ok men när jag satt i väntrummet och väntade på psykologen kände jag hur det bara växte och jag blev mer och mer illamående så slutade med att jag gick in på toan och kräktes. Kom helt tom inombords till psykologen och hade inte så mkt att säga tror jag. Hade svårt att koncentrera mig och hörde inte allt hon sa. Ändå kunde jag inte låta bli att uppfatta saker och ting som kritik som det här med sjukskrivningen och varför jag känner mig så "jag vet inte"-just nu. Hon sa nått om att det är en fin balans mellan att det är bra eller dåligt med sjukskrivning. Jag tolkar det givetvis som att hon inte tycker att jag borde vara sjukskriven.

Sen pratade vi lite om äs och hon ställde några frågor och påståenden om det och mitt beteende och jag kände mig så förvirrad och svarade men vet inte riktigt vad jag svarade. Det är så konstigt med äs, det kommer i alla olika former och utseenden. Ibland kan man se mönster i det men ibland inte, ibland finns det ingen anledning alls det bara sker. Rädd att jag sagt fel eller gett en snäv bild om hur äs är. Samtidigt tänker jag att jag kanske inte ska behöva berätta för henne hur det är, hon är ju trots allt psykologen. Oavsett om hon aldrig jobbat med äs så, jag vet inte, förväntar jag mig ändå att hon ska veta och förstå utan att jag ska förklara.

Tillbaka hos optikern lämnade jag tillbaka glasögonen och fick tillbaka pengarna, kände mig ganska modlös när jag gick därifrån men gick iaf in till Synsam och fick pratat med deras optiker och fick svar på mina frågor på ett trevligt sätt. Så nu innebär detta att jag måste göra en ny synundersökning(då inte litar på den gamla) och köpa nya glasögon. Vill bara skita i allt just nu.

Körde till Maxi och inbillade mig att jag behövde, förutom mina matvaror, nått mer efter denna dag, bara nått lite, skulle absolut INTE hetsa, så köpte en massa hetsmat och inbillade mig verkligen att jag inte skulle hetsa. Vilket jag givetvis gjorde. Så efter 4 vaniljfyllda donuts, 1 påse kanelgrifflar doppade i pärlsocker, 3 elefantchoklad, 3 häxvrål, 3 glas mjölk och 4 stora chokladcookies och ett lååångt toalettbesök var jag återigen helt tom, tom på allt och trött trött på allt. Vill ingenting, tror jag eller jag vet inte.
Ställde mig direkt och lagade middag och åt en normal portion av viltskavsgryta med ris och lingonsylt, kändes bra och känns fortfarande bra även om jag känner mig ganska mätt.

Vet inte vad jag ska göra av mig själv ikväll, skulle vilja träffa min psykolog men vet inte vad jag skulle säga. Känner stor olustkänsla i mellangärdet nästan som en begynnande ångest men vet inte. Så mycket konstigt som poppar upp i min hjärna om mötet med optikern, min psykolog och mötet med äs-demonen idag. Vet inte var jag har någon av dem, vet inte vad de tänker, rädd att de tänker det jag är rädd de gör. Men vill träffa två av dem igen(inte optikern), vill att de ska förstå, vill att de ska hjälpa mig. Även om jag vet att en av dem inte är ärlig eller vill mig väl egentligen (inte psykologen, hoppas jag).