besvikelser
Vänner gör en besviken
Psykologer sviker
Familjen gör en besviken
Man blir besviken på sig själv
Man sviker sig själv
Ingen finns det att lita på
Hej!
Jag känner också så, att alla bara sviker. Läkarna lovar en massa saker och sedan drar de bort mattan under fötterna.
Nu har jag börjat få hjälp, men jag har fått kämpa för det. Och fortfarande efter många träffar händer det att utbildad vårdpersonal tror att jag är normal - bara för att jag gillar att piffa mig själv och kan föra intelligenta samtal.
Nu har jag gått till en privat psykiatriker som är specialist på bipolär sjukdom. Han är otroligt bra. Han har skrivit ut Lamotrigin, Valdoxan, Oxascand och Cipralex åt mig.
Lamotrigin är för att jämna ut mina humorsvängningar, depressiva och maniska peroder.
Valdoxan är ett antidepressivt preparat som gör att jag sover mycket bättre.
Oxascand tar jag i behov mot ångest.
Cipralex ska jag ta vid behov mot PMS.
Jag har själv ordnat så att jag får gå till en psykiatrisk rehabilterare (anställd inom socialförvaltningen) för att kunna nå mina mål. Det vill säga att arbeta 25-50 %. Men jag har ingen stress eller press på mig. Det får gå i min egen takt.
För att träna upp min förmåga så har jag valt att gå på verksamhet för folk med psykisk funktionsnedsättning, på samma ställe där jag går hos min rehabilterare.
Man får gå dit när man vill och orkar. Där får vi måla, snicka, sy, fika, gå på föreläsningar, promenad och små kurser.
Jag tycker det är roligt att gå dit och träffa andra i samma situation. Kanske finns det något sådant där du bor? Jag använder det istället för KBT.
Läkarna på vårdcentralen fattar ingenting om sjukdomen. Till dom har jag slutat att gå. Men min kurator där är kanonbra!
Fråga gärna mer om du vill, men jag är helt nydiagnoserad och vet inte än om Lamotrigin fungerar på mig.
SSRI är i alla fall värdelöst tycker jag.
