frokenlejon

Tack Lena och Anni för era kommentarer. Har också funderat en del på att hon säger sådant första gången vi möts, hon känner mig ju inte alls hur kan hon då redan bildat sig en uppfattning om vad jag skulle ha för ev diagnos. Grubbleri grubblera rädd att hon nu fått en bestämd åsikt om mig. Skulle vilja träffa henne nu direkt och prata mer eller inte, vet inte. Hon var som sagt trevlig men kanske inte den mest sansade lugna personen och allt hon sa och hennes beteende spökar i min hjärna nu.

Varit på bio med mor min, såg Svinalängorna. Händer inte så ofta att vi gör saker ihop och det var riktigt mysigt även om min hjärna inte kunde vara tyst en sekund.
Filmen var suverän, en film i min smak, men hjärnan skrek och gormade en massa hela tiden. Om hur hopplös jag är och att det inte är lönt att jag finns till etc etc och detta trots att jag hade min fina mamma bredvid mig. Men det är precis som att jag triggar igång av att vara i sociala sammanhang när det är mkt folk runtomkring. Och idag träffade jag på en massa gamla bekanta vilket jag gärna sluppit, stressande. Så fort jag fick sätta mig själv i bilen tystnade rösterna och blev till viskningar som efter en stund försvann.

Helt färdig så blir tidig kväll idag.

tillägg
gör mig faktiskt riktigt irriterad att hon slänger ur sig sådana saker första gången vi träffas, hon har ju ingen aning om hur jag ska reagera på det och om det faktiskt är sant eller inte. grrr, vill inte känna så här inför en ny kontakt. Vill ju att det äntligen ska bli bra och rätt men just nu är mitt inre i kaos.