frokenlejon

Tack Anni för dina ord.
Sjukskrivning skrämmer skiten ur mig, har ju varit det för några år sedan och det tog 1,5 år att komma tillbaka ifrån och jag bestämde mig då för att aldrig försätta mig i den sitsen igen. Har aldrig känt mig så förnedrad, förödmjukad och skamsen. Vänner försvann, försäkringskassan bråkade hele tiden, jag kände stoor press från alla håll från mig själv, från jobb, från fk, från psyk. Och inte slutade det med att jag mådde så mkt bättre, visst jag klarade av att jobba men måendet blev ju inte så mkt bättre.
Samtidigt så känner jag mig så himla trött och är så orolig för hur jag ska orka gå i terapi, träffa sjukgymnast, träffa läkare ochjobba heltid. Vet inte hur jag kommer orka det mentalt.
I och för sig så skrämmer allt mig just nu. Livet, jobbet, ekonomin, psykkontakter, relationer, mina djur, hemmet, min kropp, mat. Har tunnelseende och klarar bara av att se rakt fram om jag ska försöka undvika panikänslor.

Jag är skräckslagen över att min ekonomi ska gå åt skogen om jag blir sjukskriven eller om jag säger upp mig, det skrämmer mig att jag inte vill nånting alls just nu.
Känner sådan skuld över att jag varit hemma idag och anklagar mig själv för att vara lat och utan pliktkänsla. Vill bara strunta i allt och klarar bara av att fokusera på en punkt framför mig.
Har mått illa hela dan och inte kunnat äta ändå känns det som jag inte gjort annat än att stoppa i mig mat. Känns som eoner av tid tills det är torsdag samtidigt som det känns skrämmande nära.