frokenlejon

Förmiddan idag var så jobbig. Kom ändå till jobbet tyckte jag med en ganska positiv inställning och attityd men det tog inte många minuter innan jag kände stressen, irritationen, ångesten smyga sig på och så var jag där igen supersensitiv på alla kommentarer, blickar, rörelser. Vissa absolut riktiga och helt ok att reagera på men reaktionen blir inombords som en stor atombomb som håller på att explodera. Kom på mig själv flera gånger att fundera på olika saker som skulle kunna hända som gjorde att jag slapp gå dit, ha ett giltligt skäl. Kanske ett brutet ben eller skadad hand eller nått, kom på mig själv i olika situationer att tänka på vad som skulle kunna gå fel just då som kunde ta mig därifrån, halka och bryta nacken. Känns nästan barnsligt nu i efterhand att jag hade sådana tankar men det sitter fortfarande i, lite dämpat pga vissa åtgärder dock :(

Eftermiddagen gick dock mkt lättare, hade fullt upp som tusan men jobbade inte så nära min chef.... utan var och en på sitt håll.
Ändå kunde jag inte klara av att nu på kvällen ta mig iväg till kören, inte denna vecka heller, tre veckor sedan jag var där senast. Det finns bara ingen energi, lust eller driv till det över huvud taget. Dumt det vet jag men orkar inte just nu.

Tack snälla ni för era fina ord de värmer gott. Kram