Timid
Men känner hur det bubblar i mig av irritation över min läkare och hennes sätt. Ffa pga av att det känns som det inte finns något jag kan göra åt det. Är alldeles för rädd för att våga säga något.
Sätter min tilltro lite till min psykolog som pratar en hel del med henne.
När jag väl pratar med henne vill jag ju att vi ska prata om min behandling och inte om hur arg och besviken jag känner mig.
Tagit in hästarna för en stund sedan och blev såå frusen och det var jätteskönt att få komma in i värmen, duscha riktigt varmt, tänt en massa ljus, satt på mig myskläder och intagit soffläge.
Om vädret tillåter ska jag nog ut en sväng i skogen med pållen imorgon, skulle eg gjort det idag men prioriterade skogen. Hoppas på finväder imorn.
Hej vännen.
Det jag börjat med nu för att bena ut ilskan och självföraktet (samt allt annat som kommer upp som oro, nedstämdhet, tankar att jag inte orkar leva osv) är att "intervjua" mig själv. Gå på upptäcksfärd!
När jag känner ångesten, oron, ilskan så försöker jag tänka på vart jag är/var/gör/gjorde när känslan uppkom (för en känsla UPPSTÅR ju nånstans).
Typ sådana här frågor ställer jag till mig själv och försöker besvara:
- Är det något speciellt som har hänt idag?
(det kan vara att jag mådde dåligt redan när jag vaknade och då kan det bero på tankar på gårdagen eller drömmar som speglar av sig i mitt mående. Eller att jag rört på mig mycket en dag men inte ätit tillräckligt, då blivit trött och sårbar och sedan börjat tänka och känna negativt)
- Vad gjorde jag när känslan uppkom?
(jag kanske precis besökt mina föräldrar, vilket väcker mycket känslor hos mig, eller jag har varit bland en massa folk och blivit stressad, eller jag kom precis på att jag glömt att göra något jag lovat att göra etc)
Ibland kommer jag på att jag haft mina tankar på något som bekymrar mig (exempelvis kan detta röra sjukskrivningen, min relation, ekonomi, tankar på framtiden osv).
Och jag har märkt att när dessa negativa tankar väl kommit igång, så fylls jag snabbt av massa andra negativa tankar och känslor. De liksom "göder" varandra. Allt generaliseras till att jag är värdelös, att jag inte orkar mer, att allt känns hopplöst och meningslöst osv.
Så jag har iaf lärt mig några av mina triggers och jag bör verkligen undvika att sova och äta för lite, men även för mycket (hetsätning). Jag passar mig alltid när jag umgåtts med mina föräldrar samt några andra personer som väcker mycket känslor hos mig.
Osv..
Ska inte babbla på massa nu men hoppas det blev ett ok svar iaf? Och du, det låter som att du har en mysig eftermiddag! Jag har slått in några julklappar, tittat på Svenska hjältar på datorn och nu blir det soffläge hela kvällen.
KRAMAR<3
