frokenlejon

Var så skönt att ha att göra hela dan igår och blev riktigt bra i bokhyllan och de var så tacksamma.
Sen till den stora biten, jag berättade för mina föräldrar om det bipolära och om allt med mediciner etc etc. Svårt att förklara något som man själv inte riktigt förstår.
De tog det bra, jag grät och mamma tröstade på ett bra sätt och utan att gråta själv vilket hade lett till at jag kände mig tvungen att trösta henne.
Känns bra iaf.

Sen e jag stressad som fan om framtiden och min jobbsituation, tänk så får jag inget jobb och blir utförsäkrad både av försäkringskassan och a-kassan. Hur ska jag klara mig då? Vet ju att det inte är något jag kan göra något åt just nu men tankarna finns där och maler.
Känner mig inte alls så kaxig vad det gäller att hitta jobb som jag varit innan.