Ånger

Brukar säga att jag inte ångrar något i mitt liv men som det är nu ångrar jag så att jag sa upp mig utan att ha något annat jobb, att jag blev sjukskriven och att jag tackade nej till jobbet i Göteborg. Rädd att alla de besluten bara har fått mig att må sämre.
Sen allt detta strul med alla mediciner, de har ju inte gjort någon skillnad. Eller är det jag som inte vill veta av någon skillnad, kanske de hade verkat om jag bara hade känt efter lite mer, eller inte känt efter så mkt.
Känner mig om möjligt ännu mer förvirrad och maktlös nu än tidigare. Vet inte vart jag ska göra.
Om jag ska skita i alla mediciner helt och hållet? Eller ska jag prova andra och vilka då i så fall? Rädd för att fortsätta men rädd för att inte fortsätta. Så rädd för att bli lämnad om jag inte gör vad läkaren tycker, men var tycker hon? Vad tror hon? Vet inte hur hon tänker.
Vet inte vad som är rätt, vet inte vad jag ska göra.

Kommentarer
Postat av: Anni

Ditt jobb var ju en av sakerna som fick dig att må dåligt. Jag förstår att det känns osäkert att inte ha någon anställning att gå tillbaka till, men du kunde faktiskt inte ha börjat där igen i alla fall. Då hade du bara blivit sjuk igen.

Litar du på din doktor? Du har all rätt att ifrågasätta, hon kommer inte att lämna dig för det. Men om du känner att du kan lita på henne kan det vara skönt att lämna över ansvaret och inte fundera så mycket själv.

Kram

2011-12-18 @ 00:01:30
URL: http://anniahven.blogg.se/
Postat av: S

Ge litiumet lite tid, det hjälper för många med bipolär sjukdom, så jag tror knappast att läkaren har gett upp på förhand, han nämnde nog bara om det inte skulle fungera för att du ska veta att han är beredd på det, om alt strategi behövs. Du har ju inte mått bra innan, så jag tror inte utan medicin är lösningen. trist att ångra saker, klart att det hade varit bra att ha ett jobb att komma tillbaka till men i det läget ville du ju verkligen därfirån och mådde inte bra där, och trodde att du kanske skulle orka andra jobb då, så jag förstår absolut att du tog det beslutet då. Lätt att vara efterklok när situationen är annorlunda. När det är dags att börja jobba kan du säkert hitta nåt bättre, ev med lite hjälp av psykiatrin eller liknande att hitta något lämpligt där du kanske till en början kan arbetsträna. Annars brukar det ju finnas praktik för att komma igång så kan man leta efter jobb under tiden. Hoppas oron lättare och att det känns bättre!

2011-12-18 @ 10:42:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0