i behov av tips i ottan
Längtar till jag ska till min psykolog idag, inte så mkt till mitt läkarbesök och definitivt inte till jobb i em. Men men funkar ju inte att sitta hos psykologen hela dan (tyvär). Hon är för tillfället den enda människa som ännu inte gjort mig besviken och som jag kan känna lite tillit till. Sen är det ju inte så att jag sätter er mina fina bloggvänner i den kategorin som övriga människor i min omgivning det hoppas jag ni förstår. Ni är ju de absolut närmaste vännerna man kan ha och trots att vi aldrig mötts så vet vi mer om varandra än kanske vad de som i verkliga livet står oss närmst. Ganska tragiskt egentligen att de man känner mest närhet till och omtanke från är ens psykolog och internetvänner.
Är det någon som har ett bra tips på hur jag ska kunna klara mig ifrån min orgie i helgen. Vill så gärna men vet ju hur dåligt det kommer att få mig att må och att det kommer förstöra så himla mkt. Tar gärna emot tips på hur man kan börja gråta också, tror egentligen det är det jag skulle behöva efter de senaste veckornas turbulens.
Stor kram
Hej Linda, shit vad du har det tufft just nu:( Det kan vara svårt att bryta en matorgie när man är så pass bestämd på att man ska göra det. MEN det jag brukar försöka göra är att tänka att "en minut utan hets är en bra minut, en timme utan hets är en bra timme" osv och på så vis i alla fall försöka skjuta upp hetsen lite längre än vad äs planerat.
Men en fråga: Hur äter du nu i övrigt egentligen? Ger du kroppen den näring den behöver? Bli inte förbaskad på mig nu, men mer eller mindre svält är oftast en av anledningarna till att man får tvång och hetsar... Att försöka hålla ett matschema har jag märkt ger en trygghet mitt i allt det mörka och det trodde jag aldrig att jag skulle säga!!
Men tänk också på att helgen inte har gått åt helvete förrän den är över (och knappt ens då har det gått så illa som man tänker) och det är många minuter man har att spela på. Kramar!!!!
Åh vad jag känner igen det där! Det byggs på och byggs på, man blir allt svagare och svagare och tillslut orkar man liksom inte...Speciellt svårt att fortsätta kämpa blir det ju om man får ett sådant "gyllene" tillfälle. Sitter själv och undrar hur helgen kommer te sig...ska jag? Nej nej nej! Eller varför inte? Spelar ändå ingen roll...ÅÅÅÅÅ varför ska det vara så svårt!? Hur HEMSKT det nu låter så är det skönt att läsa att det finns andra i samma sits. Konstigt, jag önskar av hela mitt hjärta att du inte vore sjuk, ändå sitter jag här och på något sätt mår bättre av läsningen. Usch.
Håller med Jenny, en minut i taget! Håller tummarna för att vi på måndag kan se tillbaka på en lugn och rofylld helg :) Kram/E
...och vad händer, precis när jag postat tidigare inlägg säger min sambo med lite ironi "gillar du äpplen?" Åt ett äpple imorse och satt och knaprade på ett till nu efter lunch. Kunde inte äta upp det och FAN vad jag känner mig fet och dum. Gav resterna till hunden och måste erkänna att den där helgen lockande ut. Om jag inte klarar en sån kommentar är det ändå kört. Missförstå mig inte, han vet inte hur mycket han gör illa med en sån kommentar, har valt att inte prata mer om allt äs-relaterat och således försår han ingenting. Mitt fel och jag får skylla mig själv. Samtidigt kan jag "leka normal" i större utsträckning...om han bara visste. Ojdå, inte meningen att skriva så mkt :) Tack för mig
Säger som Jenny, försök låta bli att svälta dig! Det bygger bara upp suget. Och unna dig! Kanske inte är så bra att köpa hem saker, men du kanske kan gå på café. Tillåt dig att äta kakor, en glass osv.
Finns det något du tycker att är roligt att göra som du helt kan gå upp i? Oftast är det svårt att komma på något man vill göra när man är så deprimerad, men försök!
