Förklaring

Mina kära vänner utan ansikten ;) tack så jättemycket för era ord och råd.

Önskar jag kunde säga att detta är något nytt påfund att det inte fungerar på jobb och att det skulle kunna lösa sig bara jag pratade med min chef eller skrev för och emot listor.
Men jag har varit där i 6 år och hon har succesivt plockat bort allt jag har av självförtroende och självkänsla vad det gäller mitt yrke. Med blickar, kommentarer, kontrollerande och ständigt säga emot mig och tom komma med lögner för att säga att jag inte har rätt. Aldrig ett uppmuntrande ord, aldrig någon visad tillit. Och jag är definitivt inte så dålig att jag skulle förtjäna det här. Periodvis är det givetvis bra men bra på hennes villkor och endast när hon är glad eller mår bra. Mina arbkamrater känner också av det men de jobbar inte så tätt med henne som jag. När jag jobbat där ca 1,5 år började jag titta runt lite på jobb och funderade på vad jag ville med min framtid borta från mitt nuvarande jobb. Men livet ville annorlunda och jag mådde så jäkla dåligt och fick panikångestattacker så blev sjukskriven och det tog 1,5 år att komma tillbaka. Sedan ett halvår senare när jag kände mig stark nog att kanske ta tag i något så kom allt upp om att jag var tvungen att vara legitimerad för att efter 2014 för att få fortsätta med det jag gör. Så därför har jag varit kvar ytterligare 2 år för att kämpa mig igenom allt med legitimationen, utan någon stöttning eller support från min chef. Men nu har jag min legitimation och när jag fick den efter tenta och allt annat kände jag mig stark, stark i min identitet i min yrkesroll och jag tänker inte tolerera att bli behandlad så här längre. Därav att jag skickat jobbansökan till den enda arbetsplats här runtomkring där jag bor som jag kan tänka mig att arbeta på. Har varit och träffat dem och de hade gärna anställt mig om de hade haft en tjänst vilket de tyvär inte har. Så nu står jag här med beslut om om jag ska flytta ifrån min stad, flytta ifrån mina psykkontakter och mina vänner. Värst är nog ändå mina psykkontakter, knäppt nog. Anledningen till att jag vill ta ett beslut om att eventuellt säga upp mig nu är att från 1/9 så har jag 3 mån uppsägningstid jämfört med 2 mån om jag säger upp mig innan.

Är så rädd för vad allt detta innebär och känner mig så stressad, pressad och uppe i varv hela tiden. Det får mig också att fundera, har varit så toppad så länge nu. Om det nu är så att jag är bipolär, tänk om jag tar ett förhastat beslut iom att jag inte tänker klart pga den bipolära toppen just nu.
Skulle vilja träffa min psykolog varje dag och så vill jag bara äckla mig men vill inte äta och vill inte kräkas.

Oj så många ord men kända att mina tankar om jobb behövde en förklaring särskilt som ni gett mig så många fina råd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0